Det är nog svårt som det är
Jo, det var ju inte direkt ngn "vanlig" skilsmässa där man tillsammans bestämmer sig för att gå skilda vägar. Det var mera pang och hela liver som man tänkt sig röcks bort som en matta under ens fötter. Det kommer ta tid att bearbeta, tyvärr. Men hjärnan och själen är fantastiska uppfinningar med otrolig läkningsförmåga. Har jag hört. Kram!
Det finns ingen tröst, å vi kan inte byta liv. För inte vill du heller ha mitt liv. Å jag vill inte heller ha ditt.
Men du vännen, att separera är nästan som att ha ett sorge år. Det kommer dagar då man hittar ljuset. Å det kommer nätter som är svarta å så otroligt ensamma.
Varför skriver jag detta, det här va ju ingen tröst! Nä kanske inte. Jag har ingen tröst att ge. Håller bara tummmen å den andra med att tiden går fort. Så fort att det snart e vår, att man kan se att folk börjar att le. Att känslor sakta frodas.
Att morgondagen har något fint att bjuda på.
I mina kretsar.. En dag i taget.
Sillen
Sillen: Tack för dina ord ändå. En dag i taget. Precis så det är.
//Benu
Fy fan kompis. Jag upplever precis det du skriver om, fast i vaket tillstånd, för jag kan inte sluta tänka på det. I går kväll innan jag somnade, fick jag plötsligt bilder i huvudet av min exfru och hennes nya man. Och de var i full gång, om man så säger. Jag höll fan på att spy. Och sen kunde jag inte sova för att jag kämpade mot gråten.
Vi måste försöka resa oss. Tänka varje dag på en ljusnande framtid. Och vi måste lära oss av våra misstag. Någon gång sägs det att det blir bättre och det är det vi får sträva efter.
Kör hårt.
Peter: Tack för peppen! Som du säger: det sägs att det blir bättre och som en annan läsare sagt.
En dag i taget.
//Benu
Under min egen skilsmässa så gick jag och pratade med en psykolog. Han undrade i stort sett varje gång om jag hade börjat drömma ännu. Hans fasta tro var att i drömmarna bearbetar man på ytterligare en nivå i allt det som är jobbigt med en skilsmässa.
Så även fast drömmarna är superjobbiga och man helst av allt bara vill vila en stund från helvetet så har de ändå ett syfte. Att ta dig igenom. Komma ut som en hel man på andra sidan.
//Linda
Linda: Tack för de uppmuntrande orden!
Kram
//Benu
Nu har inte jag varit med om just denna situationen, men jag vet hur det är att drömma om jobbiga saker som hänt.
Mina barn höll på att dö och deras liv var kritiskt i 7 veckor, efter 12 veckor på sjukhuset och vi var hemma trodde jag allt skulle vara bra men då kom alla känslor och tankar jag förtängt och det är skitjobbigt!
Tänker på dig, jag vet hur det är att bli sviken, dock var jag inte tillsammans med killen så länge. Men just det där: Det finns en annan.
Kraam!
Sandra: Tack för din omtanke, kram.
//Benu
