Första advent?
De har säkert rätt.
Den här helgen har varit väldigt jobbig. Har verkligen saknat henne nästan hela tiden. Det gör så ont att älska någon som inte längre finns kvar. Det är verkligheten. Jag älskar henne fortfarande av hela min kropp. Jag håller på att förgås.
Idag är det första advent. Läser folks Facebook-meddelanden och de gnäller över hur lite snö det är och att det är svårt att känna adventsstämning då. Jävla lyxproblem säger jag. En första advent utan den man älskar. DET gör det svårt att känna någon adventsstämning.
Hon älskade att pyssla och såg fram emot julpyntandet varje år så den här helgen brukar handla om julpyntande och bakande. Sedan bjöd vi in vänner och bekanta till första-adventsfika. Detta hann bli något av en tradition. En av de få traditioner vi hade. Nu känns det som att man inte längre kvalificerar till denna typ av tillställningar. Det är kanske mer av en tradition bland par även fast vi bjöd vänner som både var singlar och i förhållanden.
Inte för att jag tror det hade spelat så stor roll egentligen. Saknaden blir inte mindre även om jag druckit glögg och ätit lussekatter nu. Jag har insett att det inte spelar så stor roll vad man gör eftersom det förändrar inte verkligheten utan det är mina förväntningar som är fel. Därför det gör ont.
Jag vet att hon och min före detta vän i detta nu myser i adventsmörkret med glögg och goda vänners lag.
Det känns förjävligt.
firar min advent utan den jag älskar..för han for till Thailand..vad han gör där..det vet inte jag..men han vet..det skär i mitt hjärta..mina förväntningar..sitter o tittar på bilder..hur han än bär sig åt..så vill jag ha honom..
Det kommer vara sådär, varje högtidsdag kommer du tänka på hur ni hade det, du kommer jämföra din situation med hennes situation. Det är så det är. Jag stod där, den första midsommaren och grät, den första julen med barnen, den andra julen utan barnen, nyår, en lördag här, en onsdag där. Men det blir bättre, du kommer hitta ljusglimtar att fokusera på och du kommer att kunne se förbi dom jobbiga stunderna på ett helt annat sätt än vad du kan idag. Idag ser jag vad jag har, jag ser framåt, jag mår bra och är lycklig. Jag har insett att min exman alltid kommer ha en särskild plats i mitt hjärta och jag vårdar minnena av honom ömt. Lika så som tiden när barnen var små. Du kommer också att vara där, senare, du kommer ta dig igenom allt och ha din exfru på en särskild plats i hjärtat samtidigt som du kommer kunna gå vidare.
Jag kan dock inte tro att du menar att det inte spelar någon roll vad du gör? Jag förstår att saknaden och sorgen efter henne är svår att hantera, men för varje situation du klarar dig igenom och kan bearbeta så kommer det bli enklare nästa gång. Att slåss mot tankar när du står på affären och ska handla är viktigt, lika så som att slåss mot saknaden när du sitter hemma i soffan en torsdagskväll. För varje gång du tar dig igenom en sådan situation, kommer du bli starkare. Även om det inte känns så när du är mitt upp i allt, så kommer du ta dig igenom det här.
Stor kram på dig!
Hmm... Jag håller nog inte med Anna riktigt. Det kommer inte att vara så varje högtidsdag. Snart möter du den underbara kvinnan på en gata och hajjar till först när hon passerat. Den första tanken "det var mig en röd o trind liten tant" får omvärderas till "Men vad i helvete!" Det var ju mitt ex!".
