Det blev inte så mycket mer med det
Jaha. Då blev det inte så mycket mer med det. Dålig tajming och andra förklaringar men det är så det kan vara. Trist så klart men jag fick ju känna en bra känsla ett tag. Den finns där någonstans och går att plocka fram. Det är bra.
Vi ser väl när jag får möjlighet att känna den igen.
Det är bara att resa sig upp och ta nya tag.
Något annat val har man inte.
Vi ser väl när jag får möjlighet att känna den igen.
Det är bara att resa sig upp och ta nya tag.
Något annat val har man inte.
Ny (mindre kul) erfarenhet
Jag hade mailat lite fram och tillbaka med en tjej via dejtingsidan och kommit fram till att vi skulle ses. Planen var att träffas ikväll över en drink men hon skulle dubbelkolla att det gick först. Hon fick mitt mobiltelefonnummer och vi kom överens om att hon skulle skicka ett sms så kunde jag återkomma om tid och plats. Har nu inte hört flasklock så jag kan bara anta att hon inte kan.
Men det är skit samma. Hon gav ju inte ett vidare bra första intryck. Jag kan tycka att man åtminstone kan höra av sig även om man ångrar sig. Det blir middag i solen med en av mina vänner istället.
Lika så bra det!
Den som frågar får svar
När jag vaknade i morse hade jag fått ett sms från ett okänt nummer, det löd:
Hej Hej! Tack för den smickrande lappen. Men precis som du trodde så har jag pojkvän. Så tack, men nej tack. :) vi ses! /XXX
Även fastän det blev ett nej så blev jag mycket glad över att ändå fått ett svar. Den som inte frågar får inte heller några svar.
Jag är glad att jag frågade.
Hej Hej! Tack för den smickrande lappen. Men precis som du trodde så har jag pojkvän. Så tack, men nej tack. :) vi ses! /XXX
Även fastän det blev ett nej så blev jag mycket glad över att ändå fått ett svar. Den som inte frågar får inte heller några svar.
Jag är glad att jag frågade.
Spännande vardag
Idag hade jag mitt sista samtal med terapeuten. Vi kom överens om att behovet inte längre fanns, även om det alltid var trevligt att prata. Jag kan inte svara på hur mycket just de här samtalen har hjälpt men å andra sidan spelar det inte så stor roll. Det viktiga är att jag är där jag är. Jag hade två mål med behandlingen och det var att igen kunna känna glädje och tro på mig själv. Jag ville vara den där killen som går omkring och är glad över livet. Inte den som funderar på att avsluta det. Jag kan känna att målen är nådda och jag kan redan nu känna att jag har vuxit som person av hela den här händelsen.
Nästa gång jag går in i en relation kommer jag agera annorlunda och göra en del saker på andra sätt. Inte för att jag medvetet kommer tänka på det jag gjorde fel i förra relationen och göra saker annorlunda av den anledningen, utan för att jag kommer vara en annan person. En person med ett annat förhållningssätt till livet. En person med en erfarenhet bakom sig.
Efter sessionen så gick jag till mitt favoritcafé och jag hade med mig datorn för planen var att få lite ro att kunna skriva ett dokument som behöver bli klart. På jobbet blir jag ofta störd och det är svårt att få den sammanhängande ro som behövs för att ta fram det kreativa. Hade enorm skrivkramp i början och satt säkert en halvtimma utan att få ett enda ord skrivet. Det lossnade sen och jag började komma igång till slut. Tog en paus och beställde lite mat sedan stannade en kompis förbi och vi satt och pratade ett litet tag. En väldigt trevlig paus.
Ikväll jobbade även den där servitrisen som jag nämnt tidigare men det var svårt att hitta rätt tillfälle att fråga ut henne på en dejt så jag skrev istället en lapp och lämnade på bordet när jag gick. På den lappen stod det:
Du har säkert pojkvän men jag måste ändå fråga. Skulle du vilja ta en fika eller en drink med mig? Hör i så fall av dig till mig. Mitt nummer är XXXXX.
Kanske hör hon av sig. Kanske hör hon inte av sig. Denna ovisshet gör vardagen lite mer spännande och ikväll kunde jag kombinera både nytta med nöje.
Livet är skönt!
Nästa gång jag går in i en relation kommer jag agera annorlunda och göra en del saker på andra sätt. Inte för att jag medvetet kommer tänka på det jag gjorde fel i förra relationen och göra saker annorlunda av den anledningen, utan för att jag kommer vara en annan person. En person med ett annat förhållningssätt till livet. En person med en erfarenhet bakom sig.
Efter sessionen så gick jag till mitt favoritcafé och jag hade med mig datorn för planen var att få lite ro att kunna skriva ett dokument som behöver bli klart. På jobbet blir jag ofta störd och det är svårt att få den sammanhängande ro som behövs för att ta fram det kreativa. Hade enorm skrivkramp i början och satt säkert en halvtimma utan att få ett enda ord skrivet. Det lossnade sen och jag började komma igång till slut. Tog en paus och beställde lite mat sedan stannade en kompis förbi och vi satt och pratade ett litet tag. En väldigt trevlig paus.
Ikväll jobbade även den där servitrisen som jag nämnt tidigare men det var svårt att hitta rätt tillfälle att fråga ut henne på en dejt så jag skrev istället en lapp och lämnade på bordet när jag gick. På den lappen stod det:
Du har säkert pojkvän men jag måste ändå fråga. Skulle du vilja ta en fika eller en drink med mig? Hör i så fall av dig till mig. Mitt nummer är XXXXX.
Kanske hör hon av sig. Kanske hör hon inte av sig. Denna ovisshet gör vardagen lite mer spännande och ikväll kunde jag kombinera både nytta med nöje.
Livet är skönt!
Dejtingsajter och standardbrev
Läser i många tjejers profiler på dejtingsajterna att de uppskattar brev med hela meningar, längre brev än bara någon rad och inte uppenbara standardbrev. Det kan jag väl tycka är självklart och jag lägger nog ned minst en halvtimma på ett brev när jag skickar till någon. Försöker vara kreativ och skriva något som fångar personens uppmärksamhet. Det är inte så lätt när man inte egentligen vet vad det är för person bakom profilen. Vad det är som funkar för just henne.
Det som är trist är att man väldigt sällan får något svar. Inte ens en kommentar i stil med "Kul skrivet men du intresserar inte mig". Jag kan dock förstå varför det är så här. Det kommer säkert många mejl per dag och många i väldigt skiftande kvalitet kan jag också tänka mig vilket gör att det tar mycket tid att svara alla. Däremot tappar man ju suget på att lägga ned någon större energi på varje mejl när man får noll respons tillbaka. Så då faller man tillbaka på ett standardbrev eller kort rad som bara tar några minuter att skriva.
Ser ni den onda cirkeln?
Nu ska jag ta en promenad och få lite frisk luft. Kanske stöter man på någon intressant person att bara säga hej till. Då får man i alla fall ett svar.
Min telefonbok
I min telefonbok har jag:
- 4 st Sara
- 3 st Johanna
- 3 st Linda
- 2 st Frida- 2 st Lena
- 2 st Helena
- 2 st Lisa
- 2 st Madeleine
- 2 st Monica
- 2 st Ulrika
- 1 Agneta, Anna, Annelie, Camilla, Cecilia, Erika, Heide, Ingela, Jenny, Josefine, Kristin, Maria, Marlene, Martina, Michaela och Tina
Vad har ni?
Inte ikväll
Jag hann inte äta middag innan körsången så min plan var att äta på mitt favoritfik i närheten. Kanske jobbar den där söta och glada servitrisen. Kanske känner jag för att fråga ut henne på en dejt. Oavsett så behöver jag äta något tänkte jag. Det var alltså målet.
Det var ganska lugnt och inte så många gäster. Satte mig ned vid "baren" och beställde en lasagne. Det visade sig att hon jobbade ikväll. Det gjorde mig glad. Jag vet inte om jag berättat det tidigare men det är nog på plats med en liten bakgrund. Vem är den här servitrisen som jag nämnt några gånger nu? Historien från början.
Det var ett tag sedan nu men jag satt själv på fiket och läste en bok. Till höger om mig satt en tjej och hennes mamma. De båda hade en utpräglad Göteborgsdialekt så det var uppenbart att de inte var från Stockholm. De satt med en karta och diskuterade hur de skulle ta sig från fiket till lite olika platser. De skulle besöka en del affärer. Jag kunde inte hålla mig från att lägga mig i och erbjöd mig att hjälpa dem hitta den optimala vägen. För en som inte bor i Stockholm glömmer man lätt bort bussalternativet så jag kände mig som en som kunde hjälpa dem. Gav lite förslag på hur de kunde åka buss istället osv. De tog vänligt emot mina råd men så till slut säger tjejen att hon jobbar på cafét vi satt på och att hon kände igen mig som en av deras stamkunder. Bor i Stockholm gjorde hon också så hon var inte helt grön. Det blev lite pinsamt men mest en komisk situation. När hon säger det så känner jag ju faktiskt igen henne. Jag har ju sett henne förut.
I alla fall, nästa gång jag fikade så var jag tvungen att be om ursäkt för att jag inte kände igen henne och för den smått pinsamma situationen som uppstod. Det gjorde inget utan var bara roligt tyckte hon. En väldigt glad tjej och efter den här händelsen har hon alltid gett mig ett glatt leende.
De höll på att städa undan då det inte var så långt till stängningsdags när jag kom dit ikväll så vi kallpratade lite grann bara i mån av tid. Förstår ju att hon behöver göra sitt jobb.
Hon intresserar mig och är en sån där tjej som bara sprider glädje. Skulle vara kul att lära känna henne bättre. Någon gång ska jag fråga om hon vill ta en fika eller träffas över en drink, men inte ikväll kände jag. Jag behöver inte ha bråttom och suger gärna på karamellen ett tag till. Det kändes väldigt skönt och inte alls som att jag inte vågade. Jag valde att inte fråga ikväll helt enkelt. Målet var ju ändå att bli mätt och det blev jag ju. Under trevliga omständigheter dessutom.
Är det rätt så kommer jag att våga.
För är det rätt så är det lätt.
Har storleken betydelse?
Det sägs att storleken på den inte har någon betydelse. Eller, betydelse har det men inte att det är störst som är bäst. Men hur är det med en mans längd? Jag har fått intrycket av att en kvinna vill att mannen skall vara längre. Det kommer ofta upp som ett ideal när den perfekta mannen beskrivs. Nu drar jag inte slutsatsen att alla tycker det bara för att jag har hört några säga det men det vore intressant att höra vad ni läsare tycker.
Vad tror ni? Är det så att mannen helst skall vara längre och varför är det så?
Ni har säkert räknat ut att jag inte är den längsta mannen på jorden men det är inget som bekymrar mig. Jag är mest lite nyfiken kring detta ideal. Det skall också sägas att jag självklart är likadan själv. Även om det inte är längden jag tänker på så finns det säkert andra saker som särskiljer den ena från den andra. Det som avgör vem jag försöker få ögonkontakt med, vem jag går fram till eller vem som får ett mail. Jag kan inte peka på vad men visst finns det något. Kanske att hon är smal men med lite former. Kanske storleken på hennes bröst.
Jag har inte hittat något mönster än.
Oavsett så är min starka övertygelse att Hon finns därute någonstans och när det är rätt så kommer det vara lätt. När det är rätt är hon perfekt för mig och jag är perfekt för henne. Enkelt. Okomplicerat. Jag kommer att känna det. Jag kommer att veta det.
Den här vetskapen ger mig trygghet. Jag behöver inte stressa. Jag behöver inte skynda på. Jag kan njuta på vägen dit istället. Jag ser det som en resa där du inte riktigt vet vad slutdestinationen är och när du kommer att nå den. Då har man inte så mycket val än att bara njuta av platsen man befinner sig på just nu. Det är en fantastisk resa helt enkelt.
Vilka vill följa med?
Jakten på nya kärleken
Jakten på den nya kärleken har börjat. Jag börjar kunna se tillbaka på den fantastiska tid vi hade tillsammans och fastän jag hade önskat att den kunde varit längre så ångrar jag ingenting. Verkligen ingenting. Jag är en annan person nu. En starkare person och har personligen utvecklats enormt. När jag och min exfru träffades så var det på en blind-date som det bara sade klick på. Jag kommer ihåg känslan och jag skulle känna igen den om jag kände den igen. Jag har tidigare sagt att jag inte kommer nöja mig för något annat än perfekt och det vidhåller jag fortfarande. Det går inte beskriva vad som ligger i ordet perfekt för det vet jag inte men det jag vet är att jag kommer inte välja någon som jag inte har känt den där speciella känslan för. Den kvinna som kan ta fram den känslan är den perfekta kvinnan för mig. Jag kommer inte nöja mig med något annat.
Det behöver jag ju inte. Har redan fått uppleva hur det är att bli omfamnad i en ny familj. Svärmödrar. Julfirande tillsammans. Årsdagar och så vidare. Bröllop. Allt detta har jag redan fått uppleva och på ett väldigt bra sätt. Jag känner inget behov av att bara för sakens skull uppleva det igen. Känner inget behov av att behöva kompromissa, ändra på mina vanor, flytta ihop och "ge upp" min lägenhet som jag är grymt nöjd med. Om jag skulle göra det så skall det verkligen vara värt det.
Idag har jag varit på min första dejt. Gav upp Spraydate och signade upp på happypancake.com istället. Där fick jag ganska snabbt kontakt med en intressant kvinna som jag träffade idag. Hon var söt och trevlig och det var en trevlig fikadejt följt av en promenad i solen. Den där känslan infann sig dock inte så det var nog inte hon med stort H. Kan tänka mig ge det en chans till om hon tar initiativet och jag inte har något annat för mig. Känns det fortfarande inte rätt kommer jag ganska tidigt säga det, men en chans till kan jag ge det om jag inte behöver anstränga mig.
Var ute med en kompis ikväll och inte helt oväntat hamnade vi på Imperiet. När han drog hem så stannade jag kvar och pratade med några tjejer som satt vid vårt bord. Två väldigt trevliga tjejer och en av dem hade jag småflörtat med när vi satt där i närheten. Vi pratade en del och hon verkade intresserad. Sedan anslöt även hennes kompis till konversationen. Men, även här kände jag inget speciellt. Visst hade jag kunnat tänka mig gå hem med någon av dem för natten men inte så mycket mer. Hängde med dem en stund men när intresset verkade avta från deras sida (jag var väl inte längre lika spännande) så gav jag upp och tackade för ölen de bjöd på och drog hem. Hade jag varit lite mer ihärdig så kanske jag hade fått åka hem med någon men det kändes inte värt det just då. Vem vet. Kanske - kanske inte.
När jag satt på nattbussen hem kunde jag ändå känna mig rätt nöjd med dagen och kvällen. Fick träffa nya människor, fikat med en tjej som i alla fall fann mig så intressant att hon ville träffa mig, tjejer på krogen som till en början tyckte jag var spännande att prata med samt umgänget med bra kompisar. Inte utan att jag satt med ett leende på läppen fastän jag åkte hem själv. Idag var det inte dagen jag skulle träffa på henne med stort H helt enkelt.
Imorgon skall jag pyssla om och tvätta bilen och göra den sommarfin.
Kanske tar jag den nytvättade bilen och glider ned på stan och tar en kaffe på mitt favoritfik.
Kanske jobbar hon den söta servitrisen.
Kanske pratar jag med henne.
Kanske vågar jag bjuda ut henne på en dejt om jag känner att jag vill det.
Kanske händer något helt annat som jag inte alls hade förutsett.
Kanske får jag svar på något av mailen jag skickat ikväll.
Dessa tankar fick mig att sitta med ett leende på läpparna på nattbussen på vägen hem.
Life is good!
Reflektion
Reflekterade precis över att jag har ganska konstant antal läsare på bloggen men antalet som kommenterar har gått ned. Det är å andra sidan inte så konstigt. Jag skriver ju ändå inte något som är intressant och berör...
Snygg, sexig och singel. Det är jag. Allt utom de första två punkterna.
Ett rätt av tre är väl ändå bra, eller? En annan liten reflektion utifrån en mans perspektiv (medveten om att det kan vara en grov generalisering).
Både på krogen och i dejtingcirkusen så är det ni tjejer och kvinnor som har makten. Det är verkligen ni som bestämmer huruvida personen som kommer fram är intressant för er. Mannen som kommer fram är ju redan intresserad. Ni kan stå där passiva och välja bland uppslagen. Sen kanske uppslagen är av dålig kvalitet och ni väntar på att nästa kanske är bättre så att i slutändan så blir det inget den kvällen.
Valet ligger ändå hos er.
Samma balans gäller i internetdejtingvärlden. Ni väljer vilka brev ni skall svara på av alla ni får. Mannen måste även här vara den aktiva och hela tiden ligga på. Skicka mail. Skriva i gästböcker. Ha en intressant profil som fångar Er uppmärksamhet. Sen kanske det även här inte är den rätta som råkar mejla så det blir ingen träff.
Valet ligger hos er.
Självförtroendekapitalet hos en man för att överleva måste vara enormt rikt för varje gång man inte får något svar, blir dissad på krogen eller inte överhuvudtaget lyckas fånga ert intresse så tas det från självförtroendekapitalet. När insättningarna är få och kapitalet slut då är det inte så lätt för det du måste göra som Man är att vara aktiv och ta från detta kapital. Gör du inte det får du inga insättningar heller.
En nål i en höstack
Det är med ambivalenta och tudelade känslor som jag skapade mig en profil på Spraydate. Vet inte riktigt vad jag är ute efter med det men en kompis tyckte jag i alla fall kunde testa. Varför inte tänkte jag. Det är ju roligt att träffa nya människor.
Det första som slog mig var hur otroligt många människor som finns där och efter att ha klickat runt lite inser man hur liten den här nålen är och hur stor höstacken är. Det blir verkligen uppenbart det osannolika att två själar skall mötas. Räknade lite snabbt i huvudet och kom fram till bedrövliga odds. Det är antagligen lika odds som att spela på triss. Många vinner småvinster för att fortsätta spela men endast ett fåtal får skrapa i TV.
Men folk vinner.
Det är en hård värd där utanför. Full av ensamma människor. Ingen som hör dig. Ingen som ser dig när du går. Det verkar som kärleken är till för några få. När du bäst behöver någon är det ingen som orkar höra på.
Det här är en sång för alla dem som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med. En sång för alla dem som inte kommer hem till någon som frågar hur det är. Den här sången är till dem.
ur Till dom ensamma av Mauro Scocco
Dags att tala klarspråk
Jag har med lite olika vänner senaste tiden diskuterat synen på kompis-, sex- och kärleksrelation och förstått att det finns olika syn på den saken. Med hjälp av nedanstående figur skulle jag vilja höra er syn på saken.
Några menar att dessa tre områden är helt distinkta och göres bäst i att ej kombinera. Det skall vara vattentäta skott mellan dem. Antingen har man en kompisrelation, en ren sexrelation eller så har man en kärleksrelation. Jag undrar om de menar att en kärleksrelation också kan innebära frånvaron av sex. Det fick jag inget bra svar på.
Andra menar att det är omöjligt att hålla dessa typer ifrån varandra och att det ena leder alltid till det andra. Har en kille en kompisrelation med en tjej så kommer det en punkt i relationen där den ena börjar känna fysisk attraktion och vilja ha sex. När de då sedan har sex så halkar de automatiskt in i kärleksrelationen. Det är dem som anser att sexet skulle "förstöra" kompisrelationen om det inte finns någon intention av en kärleksrelation. Dessa personer sätter en tjock linje mellan kompis och sex i figuren ovan.
Sedan finns det faktiskt några som anser att det inte alls behöver gå mot en kärleksrelation bara för att två kompisar har sex. De drar den tjocka linjen mellan sex och kärlek i figuren ovan. Dock något osäkra på vad som händer med kompisrelationen om sexet då försvinner.
Det som ändå verkar gemensamt är den unisona åsikten av att det kan strikt gå från vänster till höger. Det verkar svårt att en förändring från höger till vänster är möjlig.
Jag undrar var jag själv står i den här frågan. Det jag med säkerhet vet just nu är att en kärleksrelation vore otänkbar. Av flera anledningar. Jag vill inte binda upp mig utan att först verkligen hittat tillbaka till mig själv. När jag funderar på hur kärlek känns kommer oftast smärtan då jag direkt förknippar det med något jag förlorat, dvs saknad. Det jag vill just nu är att träffa nya människor, få fler vänner och utöka min bekantskapskrets. Sen vill jag naturligtvis ha en fysisk närhet, dvs jag drar det tjocka strecket mellan sex och kärlek. Om det är något som går att kombinera i en kompisrelation vet jag inte.
Vad anser ni?
