Saknar henne så
Just nu saknar jag Henne så fruktansvärt mycket. Att bara få se en liten skymt av Henne igen. Hennes vackra leende. Hennes vackra ansikte. Få höra Hennes underbara skratt igen. Höra Hennes röst. Känna Hennes ljuva doft. Känna Hennes kropp nära min. Hennes läppar mot mina.
Det får jag inte. Det är sanningen. Det är verkligheten.
Istället får Du uppleva hennes vackra leende, hennes vackra ansikte, höra hennes underbara röst, känna hennes ljuda doft, hennes kropp nära din. Hennes läppar mot Dina.
Det är vad Du får. Det är sanningen. Det är verkligheten.
Ibland känner jag hur jag skulle vilja göra Dig illa på något sätt. Ord eller handling spelar ingen roll. Vill bara att Du skall få lida på något sätt. Men samtidigt som jag tänker det så ser jag bilden framför mig hur Hon tröstar dig. Hur Hon håller om dig. Hur Hon stryker handen genom ditt hår. Vad som än händer så har ni varandra.
Ni har varandra. Det är sanningen. Det är verkligheten.
Jag vet att jag aldrig ägt Henne så att säga att Du tog henne från mig är fel av mig. Det ändrar ändå inte på faktumet att jag saknar Henne så innerligt just nu. Skulle Hon vilja ta mig tillbaka i sin famn så skulle jag inte tveka. Allt skulle vara förlåtet. Bara jag får vara med Henne.
Jag skulle ta Henne åter. Det är sanningen. Det är tyvärr inte verkligheten.
Och det gör ont.
Trading Places
Det är för övrigt en väldigt bra hångellåt av Usher. Jag iakttar hur livet för en av mina bästa vänner verkligen förändrats. En lika stor förändring som jag genomgår och nästan under exakt samma tidsperiod. Dock en förändring för honom åt det lite mer positiva hållet. Några saker nedan är säkert skarvade och överdrivna men detta iakttagandet är utifrån min högst personliga uppfattning.
- Han träffade kärleken i sitt liv.
Jag förlorade min.
- Han gick från att hänga ute på Imperiet på fredagkvällarna till att mysa hemma och se Let's Dance.
Jag hänger mest på Imperiet.
- Han bytte centralt boende mot förortsliv och långt pendlingsavstånd.
Jag flyttade SL-mässigt närmare stan.
- Han är inte långt ifrån att köpa villa.
Jag inreder min lägenhet till att passa en och endast en person.
- Han gick från att ibland vara väldigt rastlös till att vara harmoniskt lugnt.
Det kryper i kroppen när jag inte har något att aktivera mig med.
- Han gick från att jobba i tid och otid till att ha någon som "tvingar" hem honom.
Det finns ingen som längre bryr sig om hur mycket och när jag jobbar.
Allt detta har också gått väldigt fort. Verkligen på nolltid. Jag är glad för hans skull. Ärligt glad. Samtidigt är jag väldigt avundsjuk och jag önskar att vi inte hade behövt "byta plats".
Tackar alla för en trevlig kväll
Det blev en trevlig kväll och några nygamla ansikten dök upp vilket alltid är kul. Det känns som att för varje fest jag har så bygger jag ut kompiskretsen mer och mer. Det känns bra. Lite halvkrasslig som jag är så blev det en relativt lugn kväll och ingen fortsatt utgång för min del.
När alla gäster hade gått så kände jag helt plötsligt en enorm tomhet och en enorm saknad. Efter henne. Hade hon ringt på dörren och sagt att hon ångrat sig hade jag tagit henne tillbaka utan att blinka. Oavsett vad jag sagt och känt tidigare. Att komma över någon är svårt och bakslagen slår tillbaka när man minst anar det. Nu är det då ingen fara.
Ingen ringer på dörren.
Fest ikväll!
Nä, nu är det dags för lite pepp! Tillvaron må vara framtidslös vilket ger en ännu större anledning till att ta tillvara på nuet. Ikväll är det fest och många som inte kunde komma på förra festen kommer den här gången istället. Det kommer bli en bra fest. Jag verkligen gillar min lägenhet som gör det möjligt att rymma så många gäster.
Baren laddad, isen inköpt och musiken fixad.
Det finns utrymme kvar så bara hör av er om ni också vill komma!
Ingen ny bok
Det kommer inte bli någon ny bok på ett tag. Orkar inte börja om på nytt. All inspiration är borta. Så just nu handlar det om att förlika sig med tanken att det inte blir någon bok skriven. Det känns faktiskt väldigt trist.
Ni förstår alla att det här är en liknelse va?
Det jag har svårt för är att se den framtid jag tidigare strävat efter då jag vet att vägen dit är alldeles för lång och jobbig för att jag skall orka anstränga mig. Försöker föreställa mig en alternativ framtid utifrån de förutsättningar jag har idag. Den känns bara väldigt trist.
Boken som försvann
Framtiden känns väldigt diffus och mina tidigare visioner och mål känns verkligen avlägsna. För att beskriva hur jag känner det just nu skulle jag vilja göra en förenklad liknelse. Tänk er att ni har suttit och skrivit på en bok i flera månader, dagar och timmar. Kvar är endast de avslutande kapitlen till en färdig bok. Du har finslipat och verkligen arbetat noggrant. Lagt ned hela din själ på att det skall bli en bra bok. Med de få kapitlen kvar börjar du se slutet och ett stort steg väntar dig i och med avslutandet av boken. Självklart blir lanseringen en utmaning i sig men den kommer sedan.
Plötsligt så går strömmen och av någon anledning så går hårddisken sönder i samma stund. Allt du har skrivit på är helt förlorat. Det finns inget sätt att återskapa allt du skrivit. Allt du gjort. All den möda du lagt ned på boken. Det var ju bara några kapitel kvar så var boken klar och den kunde gå till tryck. Vad gör man nu?
Du tänker på hur bra kapitlen i slutet skulle bli men för att nå ditt mål och din vision måste du först skriva om allt från början igen. Du kommer ihåg hur mycket slit det varit. Hur mycket energi och tid du lagt ned. Orkar du sätta dig ned och skriva igen?
Alternativet är att du inte skriver. Ger upp din dröm. Ger upp din vision. Det känns inte heller så bra eller hur? Det finns ingen enkel väg ur det här. Du är fast i den här verkligheten. Boken du skrev på är borta. Du får börja om från början. Ditt tänkta nästa steg finns inte längre.
Så här känner jag när jag tänker på min framtid. Min vision var att inom en närmare framtid försöka skaffa barn. Bilda familj. Färdigställa boken för att ta nästa utmaning att få boken såld. En annorlunda situation. En omställning, men det var mitt fokus och min tänkta framtid.
Visionen finns såklart kvar men för att nå den måste jag nu börja om från början. Hitta någon som jag kan känna samma sak för och att den personen känner samma sak för mig. Kunna leva ihop. Bo ihop. Träffa varandras föräldrar och släkt. Kompiskretsen. Gifta om sig? Det är många kapitel som måste skrivas om.
Alternativet är att fortsätta i det tillstånd jag nu befinner mig i. Träffa mycket människor. Umgås. Aktivera mig för att inte vara ensam. Sena kvällar på krogen. Tillfälliga fysiska kontakter. Nä, det känns inte heller så lockande att se sig själv i detta om tio år heller.
När jag försöker tänka på framtiden och se visionen framför mig så gör det ont. Inte för att jag ser en framtid utan henne utan för att jag vet att vägen till den visionen är så lång. Kräver så mycket energi. Allt jag bäddat för att nå dit är borta. Känner saknad av det. Känner smärta.
För övrigt var det väldigt svalt intresse och ingen respons till After Work imorgon så det blir inget. Var väl värt ett försök i alla fall.
I underlandet
Även fast dagarna börjar vara okej numera och mitt sinnestillstånd någorlunda stabilt så finns det fortfarande en känsla av att något inte riktigt står rätt till. Det känns som jag befinner mig i Underlandet och att hela tillvaron är en dröm som jag kommer vakna upp ur. Att när hon lämnade mig så trillade jag ned i kaninhålet och jag nu befinner mig här i botten av kaninhålet i en alternativ verklighet och där ovanför finns den riktiga verkligheten.
Tillvaron känns diffus och surrealistisk. Jag inväntar att mitt uppdrag här nere blir slutfört så att jag kan återvända tillbaka. Tillbaka. Jag förstår att bara jag kan vinna över "draken" så kommer jag att kunna lämna Underlandet och den här tillvaron.
Vad är och var finns den här draken?
Det är dags. Jag är redo. Uppenbara dig!
After work på fredag?
Jag har skrivit lite löst om det tidigare att jag tycker det vore roligt om vi bloggare i samma situation (men även läsare) kunde träffas i något sammanhang. Till stor del för att jag är nyfiken på er som skriver så mycket kloka saker och om vi samtidigt är ett gäng som träffas så behöver det inte kännas som en dejt.
Så varför inte träffas för lite After Work i Stockholmsområdet nu på fredag?
Maila mig om ni är intresserade så kan jag samordna något.
Dags att utmana sig själv
Tack för alla insikter och kommentarer till mitt inlägg om olika typer av relationer. Jag inser att modellen är en klar förenkling av verkligheten men jag tror samtidigt att det är bra att försöka hitta ett sätt att beskriva de känslor som rör sig inom en just nu.
Har funderat själv utifrån vad jag vill och precis som M skriver i sitt inlägg om detta så VILL jag vara lite flytande. Jag vill inte behöva besluta något. Obeslutsamheten passar mig rätt bra. Det är också dags för mig att utmana mig själv lite.
En annan reflektion jag gjorde idag var om hur man förhåller sig till sin omgivning beroende på vilken relation man har och hur omgivningen uppfattar ens relation. Mer om detta i kommande inlägg.
Cocktail and Dreams
Hur många kommer inte ihåg Brian Flanagan och hans jakt efter lycka i filmen Cocktail? Det är den mentala bilden som uppenbarar sig när jag börjar fundera på vad jag skall fylla min semester med i sommar. En sak har jag kommit fram till och det är att jag behöver komma på en mening eller mål med semestern och utifrån det utforma innehållet. Några mer eller mindre drastiska alternativ har uppenbarat sig.
Alternativ A
Att utveckla min DJ-karriär och dra runt på klubbar i söderhavet och självförsörja mig med det i några veckor. Det är precis det som Brian gör och där han även träffar sin Jordan. Det är bilden som uppenbarar sig när jag tänker på det alternativet.
Alternativ B
Några veckor på Ibiza och festa dagarna i ända. En trettioåring bland alla tjugoåriga tjejer. Leva ut något jag inte fått chansen till tidigare. Kombinera detta med att inspireras och lyssna på duktiga DJ:s. Jag har fått för mig att det är på Ibiza man skall vara då.
Alternativ C
En bilresa genom sydeuropa och stanna en dag på varje ställe för att prova den lokala maten och drycken. Under färden blogga om resan och de nya upplevelserna. Att ha minst pratat med en ny människa varje dag och lärt sig ett nytt ord på det lokala språket.
Alternativ D
Fixa med lägenheten. Göra klart sovrummet och den belysning som saknas i vardagsrummet. Kortare resor inom Sverige för att hälsa på kompisar som jag inte träffat på länge.
Alternativ E
Ha ambitionen att åka och hälsa på alla bloggläsare som vill få besök. Beroende på intresset och var alla är lokaliserade kan det nog ta en hel semester.
Så, vilket alternativ tycker ni jag skall välja?
Lägg er röst i kommentarsfältet.
Det som är stärkande är att jag har kunnat tänka på semestern utan att förknippa den med den ångest som jag känt tidigare.
Dags att tala klarspråk
Jag har med lite olika vänner senaste tiden diskuterat synen på kompis-, sex- och kärleksrelation och förstått att det finns olika syn på den saken. Med hjälp av nedanstående figur skulle jag vilja höra er syn på saken.
Några menar att dessa tre områden är helt distinkta och göres bäst i att ej kombinera. Det skall vara vattentäta skott mellan dem. Antingen har man en kompisrelation, en ren sexrelation eller så har man en kärleksrelation. Jag undrar om de menar att en kärleksrelation också kan innebära frånvaron av sex. Det fick jag inget bra svar på.
Andra menar att det är omöjligt att hålla dessa typer ifrån varandra och att det ena leder alltid till det andra. Har en kille en kompisrelation med en tjej så kommer det en punkt i relationen där den ena börjar känna fysisk attraktion och vilja ha sex. När de då sedan har sex så halkar de automatiskt in i kärleksrelationen. Det är dem som anser att sexet skulle "förstöra" kompisrelationen om det inte finns någon intention av en kärleksrelation. Dessa personer sätter en tjock linje mellan kompis och sex i figuren ovan.
Sedan finns det faktiskt några som anser att det inte alls behöver gå mot en kärleksrelation bara för att två kompisar har sex. De drar den tjocka linjen mellan sex och kärlek i figuren ovan. Dock något osäkra på vad som händer med kompisrelationen om sexet då försvinner.
Det som ändå verkar gemensamt är den unisona åsikten av att det kan strikt gå från vänster till höger. Det verkar svårt att en förändring från höger till vänster är möjlig.
Jag undrar var jag själv står i den här frågan. Det jag med säkerhet vet just nu är att en kärleksrelation vore otänkbar. Av flera anledningar. Jag vill inte binda upp mig utan att först verkligen hittat tillbaka till mig själv. När jag funderar på hur kärlek känns kommer oftast smärtan då jag direkt förknippar det med något jag förlorat, dvs saknad. Det jag vill just nu är att träffa nya människor, få fler vänner och utöka min bekantskapskrets. Sen vill jag naturligtvis ha en fysisk närhet, dvs jag drar det tjocka strecket mellan sex och kärlek. Om det är något som går att kombinera i en kompisrelation vet jag inte.
Vad anser ni?
Idag
Ska jag gå på museum. Ja, varför inte?
Det borde vara brottsligt!
Det är en fortsatt bra dag och jag befinner mig på en okej nivå. Däremot är jag just nu så förbannad på DEM. Min exfru och min före detta vän. Jag är så förbannad på dem för allt ont de gjort. Hur dåligt de har fått alla att må. Jag ser mig omkring och den olycka de har spridit omkring sig. En vän som lider. Hur jag själv har lidit. Hur djupt ned på botten jag varit och hur jag ser vännen på väg ned i samma hål.
Så jävla själviska de är!
Jag önskar de all olycka just nu. Hoppas de får ett riktigt skitliv. Det borde åtminstone finnas något straff för vad de gjort. Det helt enkelt kryper i kroppen när jag tänker på dem och jag förbannar deras liv.
SÅ förbannad är jag just nu!
Jag vet att det är osexigt
Men när man är singel man och själv kan man gå omkring i enbart skjorta, kalsonger och strumpor hemma.
Jag hade för övrigt en väldigt trevlig kväll.
Framsteg?
Det var ett tag sedan jag skrev något här nu. Anledningen till det är att jag inte haft tid och inte känt behovet heller. Har lyckats hålla mig rätt så sysselsatt och även fast det har funnits dalar så har de varit mycket kortare än vanligt. Förut kunde nedstämdheten hålla i sig flera dagar. Vet inte om det är mitt ökade medvetande om mitt beteende som gör skillnaden eller om andra omständigheter gör det lättare just nu.
Jag börjar kunna vända mindre negativa tankar till att bli lite mer positiva och det är faktiskt med lite spänning som jag börjar kunna blicka framåt. Det jag uppskattar mest just nu är alla nya människor jag får möjligheten att komma i kontakt med och alla nya situationer jag hamnar i.
Ikväll har jag inget planerat utan tänker för en gång skull äta middag hemma och ta en välbehövligt lång dusch. Fixa lite med mig själv helt enkelt. Lite DJ:ande har jag också planerat. Detta betyder inte att jag är främmande för spontana upptåg och vill någon komma förbi på en fika eller drink är denna person hemskt välkommen.
Nästa lördag (den 27:e mars) tänkte jag ha fest igen och precis som till förra festen bjuder jag även in Er. Hör av er till mig på adressen till höger om intresset finns.
Kommer ni?
Tillbaka till ruta ett
När mitt liv nu tagit mig tillbaka till ruta ett så har jag verkligen fått möjligheten att utforska Stockholms uteliv. Från att tidigare knappt varit ute så hänger jag nu ute nästan två gånger per helg. Det känns verkligen också som att de flesta andra som också befinner sig på ruta ett är där för första gången.
När jag var singel senast så bodde jag i Norrlands inland och när man var ute så var det Umeå det handlade om. Även om jag då under min singelperiod aldrig bodde i Umeå men hade släkt som man kunde bo hos. Ni kan ju tänka er att befinna sig på ruta ett i Norrlands inland. På det sättet är jag tacksam över att bo i Stockholm som har ett lite större utbud ändå.
På ruta ett så befinner jag mig på platser jag aldrig trott jag skulle besöka, träffar människor jag aldrig trodde jag skulle umgås med och upplever saker jag aldrig trodde jag skulle behöva uppleva (både gott och ont). Jag tänkte dela med mig lite högst personligt värderade erfarenheter.
Bar 101
Den ligger en våning upp på Scandic Anglais på Östermalm. Har helt klart stans bästa drinkar och oftast bra barmusik med helt ok DJ. Utbudet är typiskt Stureplan men det kan finnas några oslipade diamanter om man tittar noga.
Scandic Anglais
Ett bra ställe att gå till en vardag. Bra bar för att vara en hotellbar där jag haft många intressanta möten. En blandning av affärsresenärer och boende i Stockholm. Kan ibland vara en övervikt av killar. I alla fall på vardagkvällarna.
Kvarnen
Populär krog på Söder som jag aldrig riktigt tagit till mitt hjärta även om några av mina kompisar prisar det. Eller i alla fall gjorde det när de var på ruta ett. Jag borde kanske ge stället en chans nu när jag befinner mig här.
Imperiet
Ett av mina favoritställen. Ligger på Söder i Skrapan och har oftast mycket folk på helgerna. Inget dansgolv men jag gillar utbudet. Drinkarna är inte super men duger och människorna där är oftast väldigt avslappnade och stämningen är god.
Collage
Ett dansställe på Stureplan med ganska dyrt inträde men när jag var där var det en duktig DJ och det spelades bra musik. Utbudet typiskt Stureplanskt med väldigt lite variation och homogent utbud. Nästa gång måste jag komma ihåg öronproppar. Det susade i öronen sist jag gick hem. Det är inte så bra har jag "hört" (haha).
Radissons Sky Bar
En bar med fin utsikt. Mest affärsresande där. Även på helgerna. Kan ge upphov till några intressanta möten men inte så mycket mer.
Skrapans Sky Bar
Dyrt. Men baren med stans bästa utsikt. Inget höjdarställe (haha igen).
GK
På Medis. Dålig DJ, finlandsfärjakänsla och dryga människor. Inte en hit. Dit kommer jag inte gå mer.
Hotell Eken
En bra hotellbar särskilt på helgerna. Brukar vara mycket folk och stället är inte så stort. Föredrar numera Imperiet framför Eken.
Rival
Bra drinkar. Bra ställe om man vill ha det lite softare men ändå en bra möjlighet till möten. Bra ljudnivå om man vill prata. Kan dock dö av lite tidigt men kan vara ett bra ställe att börja på innan man drar vidare.
Patricia
Enda stället som har öppet till fem på Söder. Ja, det är väl egentligen bara det som är bra med stället.
Scandic Malmen
Hotellbar och väldigt "centralt" på Söder. Brukar vara en del människor där men roligast har man om man är ett gäng som åker dit. Det är iaf min erfarenhet.
Kellys
Verkligen inte mitt typ av ställe. Billig öl med alla dess för- och nackdelar. Musiken är ok men ljudet dåligt. Jag passar verkligen inte in där.
Pet Sounds Bar
Trångt för det mesta. Musiken oftast bra och skiljer sig från vanliga dansklubbar, så vill man lyssna på något annat så kan jag rekommendera stället. Har inget riktigt dansgolv men det brukar inte hindra folket där från att dansa. Det gillar jag.
Sedan finns det nog en hel del andra ställen som jag missat men de kan inte ha gjort något större intryck på mig. Jag är helt enkelt inte så kräsen idag och hänger med på det som erbjuds. Det finns nog många delar kvar att utforska i Stockholmsområdet.
Någon som vill hänga med?
Den ständiga kampen
Hela tiden för jag en inre kamp mellan det goda (tänka positiva tankar) och det onda (tänka negativa tankar). Just nu leder den onda sidan och den goda sidan får verkligen kämpa för att inte räknas ut helt. Jag växlar mellan hopp och förtvivlan hela tiden beroende på vilken sida som för stunden anfaller. Men den onda sidan är just nu väldigt övermäktig.
Den goda sidan behöver hjälp.
Tomheten och ensamheten
Träffade några polare efter jobbet för lite After Work. Efter många om och men så hamnade vi till slut på Sky bar vid centralstationen. Vi kunde ha rekognoserat lite bättre då stället vi hade tänkt till var stängt. Det blev i alla fall bra och vi träffade några damer som vi pratade med samtidigt som vi åt lite barsnacks. När jag tänker efter har jag inte ätit någon riktig middag ikväll. Vi drog sedan vidare till Imperiet. Efter min senaste "fadäs" har jag hållit mig ifrån stället men jag tog mig till mods ikväll. När jag berättade om "fadäsen" så tyckte såklart mina kompisar att det fanns ännu ett skäl att gå dit.
Hon jobbade mycket riktigt fortfarande och så även ikväll. Vi utbytte några blickar och hälsade till varandra under kvällen men inte så mycket mer än det. Det kändes bra och jag vet inte vad jag egentligen skulle skämmas över. Det var överlag en väldigt trevlig kväll med bra umgänge. Trivs verkligen i det sällskapet.
Bakslaget kommer när man skall åka hem. Den "långa" resan hem och att komma hem till en tom lägenhet. En tom säng. Den påtagliga förändringen. Känner mig verkligen så ensam och det gör ont.
Så ensamt.
Det är skitjobbigt och jag gråter igen.
Fri refill
När något positivt händer som t.ex. i helgen så blir det som ett morfin för själen och smärtan försvinner. Precis som med allt smärtstillande så rinner det ur kroppen efter ett tag och man känner smärtan komma smygandes tillbaka. Idag när jag åkte hem efter jobbet började jag känna att morfinet började sluta verka och det högg till lite i bröstet.
Precis då fick jag påfyllnad av det smärtstillande medlet när jag blev glatt överraskad av ett telefonsamtal. En person som tagit sig mod att ringa mig. Modigt. Jag är sjukt imponerad. Plötsligt känns det bättre och jag tror det kan hålla i sig ett tag.
A refill.
Tack för påfyllnaden!
Innan jag ångrar mig
Jag tog mig iväg på körsången ändå. Vet inte riktigt varför jag ändå bestämde mig för det. Kanske var det terapeutens ord, föregående helg som var ok eller att jag kunde vinna över syrran i Singstar (några låtar i alla fall). Spelar inte så stor roll. Jag har bestämt mig och det är bäst jag lovar det här innan jag ångrar mig.
Den 23:e maj är det konsert i Berwaldhallen. Då ska jag sjunga. I kör. Med en känd sångare. För publik. Stort.
Kommer ni?
Mer information angående konserten kommer nog anslås senare samt vilken känd sångare som skall sjunga med oss.
Storhandlandets tid är förbi
Jag har insett att storhandlandets tid är förbi. Dels för att jag har väldigt nära en välsorterad butik på jobbet så att handla på vägen hem är sällan ett problem men också för att det mesta hinner bli dåligt. Jag lyckas inte ens dricka upp en mjölk innan den blir dålig. Det skulle säkert vara mer ekonomiskt om jag planerade lite men då jag inte ens vet vad jag kommer göra imorgon kväll så är det naivt att tro att jag skulle veta vad jag vill äta.
Apropå att handla så parkerade jag igår i parkeringsgaraget där vi skiljdes åt för sista gången. Där jag tog emot den sista flyttkartongen och det stumma avsked som skedde. En våg av saknad sköljde sig över mig och om det inte varit för den mer positiva kvällen och dagen så hade jag nog svepts med av vågen men igår så stod jag faktiskt pall. Vattnet kanske börjar bli lite grundare ändå.
Får hoppas jag inte sveper med i nästa våg längre ut bara.
En bra fest
Som jag skrev tidigare så blev det en bra kväll igår och en rätt så ok helg i överlag. Gårdagen började med jobb följt av lite förberedelser inför festen. Väldigt lite faktiskt. Fortfarande lite präglad av den jobbiga fredagkvällen så var jag lite lättirriterad och inser nu i efterhand att jag blev onödigt irriterad på min jättegulliga vän som bara ville väl i början på kvällen. Blir irriterad på mig själv när jag överreagerar så där. Så onödigt.
Det blev en lyckad sammansättning av folk. Allt från personer som är mig väldigt nära, personer jag vill lära känna mer, personer jag inte träffat på 5-6 år och helt nya personer. Helt enkelt en väldigt rolig fest. När festen avslutats här så åkte vi ett gäng ned på stan och fortsatte. Spelade inte så stor roll att det inte blev några höjdarställen då huvudsaken var att fortsätta umgås. När jag däckade hemma till slut så kändes det ändå inte riktigt lika ensamt. Långtifrån hur jag känt föregående kväll.
Idag har jag brunchat med några ur gänget som gick vidare och hunnit ta en promenad runt Skeppsholmen tillsammans med en kompis. När vi satt och åt brunch kändes det precis som en scen ur Vänner eller How I Met Your Mother. Det kändes bra och jag hade aldrig trott att det var med de här personerna som jag skulle få den känslan. Hoppas vi kan göra det fler gånger. Det skulle jag tycka om.
Ikväll ska jag städa lite och ta det lugnt. Hämtmat och slappa framför någon film eller serie. Det känns som att jag kan ge den här helgen ett godkänt betyg. Tack till alla som bidragit till det.
Kram o puss på er!
Bra fest
Det blev en bra fest. Mer om varför senare. Nu ska jag iväg på brunch.
Idag är en bättre dag.
Salta tårar
Salta tårar rinner nedför min kind.
Ögon röda av gråt gör mig blind.
Livet vänder mig ryggen åter och
jag vet inte längre varför jag gråter.
Dagarna går men sorgen består
De är få utan att det faller en tår.
Ingen glädje finns längre kvar.
Jag kämpar men får inget svar.
Det blir sällan som man vill
när man försöker ge manken till.
Ett tillstånd utan något slut
i väntan på att tiden rinner ut.
Är det jag känner fortfarande saknad
eller är det bara själen som är urlakad.
Drömmer mig bort till en värld där jag finns.
En värld jag fortfarande minns.
Jag är riktigt less på att gråta och sorgen som smyger sig på en när man sänker försvaret. Dagarna går utan mening eller mål. Hur länge är det tänkt att detta skall pågå?
Fredagsmys
Hemma själv en fredagkväll. Kan ensamheten kännas mer total?
Jag har svårt att tro det.
Snart 6 månader senare
Snart har det gått 6 månader sedan livet tog en högst oväntad vändning men såren känns fortfarande vidöppna. Tid är det enda som läker såren. Inte bara lite tid utan mycket tid verkar krävas. Det är som att fjällvandra på vintern. Bakom nästa platå följer en ny höjd och man inser att platån som man trodde var toppen bara var en synvilla.
Jag anstränger mig för att försöka vända de negativa tankarna och det filter jag ser världen genom men det är svårt. Riktigt svårt. Särskilt när ens självkänsla är lägre än lägst. Fick i uppgift av en av mina läsare att tänka på något bra och någonstans där jag vill vara. Så om jag fantiserade tänker jag mig följande:
Jag står i DJ-båset i slutet av en spelning på en klubb med mycket folk. Alla dansade och uppskattade musiken. Strax innan sista låten är slut kommer en snygg kvinna fram till mig. Då menar jag inte bara snygg utan Scarlett Johansson snygg. Hon berömmer mig för musiken under kvällen och lyssnar intressant när jag berättar om min tanke bakom låtvalen. Hennes blick visar ett stort ärligt intresse för mig och mitt utseende. Vi fortsätter prata över ett glas vin efter passet är slut. Vi skrattar och har roligt. Hon får mig att le. Får mig att känna glädje. Får mig att glömma allt tråkigt. Vi sitter i princip hela natten och bara pratar. Hon vill träffa mig igen.
Helt klart rent önsketänkande. Sannolikheten att detta skulle hända är nästintill obefintlig. Att jag har ett bekräftelsebehov just nu är ganska uppenbart. Mitt självförtroende fick en ordentlig törn efter att ha blivit utbytt och i princip "trampad" på. Jag verkligen saknar förmågan att kunna känna glädje.
Riktig glädje.
Har själen någon färg?
Jobbet kommer framöver kräva en hel del tid och jag satt och planerade övertidskvällar och -helger framöver idag. Insåg att jag skulle kunna sätta upp mig på nästan alla kvällar och helger. Min kalender är verkligen tom framöver och det spelar verkligen ingen roll för någon annan om jag jobbade varje helg eller kväll. Visst, jag kommer personligen att bli less i längden, men förut var det alltid inblandad någon form av "förhandling". Jag kunde använda det som en helt legitim ursäkt också när jag hade jobbat mycket. Vad har jag nu uppbokat?
Ingenting.
En av våra kunder i det stora landet i väst kräver av mig att vara med på dagliga möten på kvällen (för att passa in i deras tidzoner) och det spelar inte heller någon roll. Jag skulle kunna vara med i princip på alla.
Så jävla tragiskt att inse hur tom ens kalender är.
En annan sak som jag kom att tänka på idag var mina exsvärföräldrar. Jag vill helst inte hänga ut någon men ju mer jag tänker på det så blir jag upprörd. Sedan dagen då min exfru berättade (den kvällen jag helst vill glömma) så har inte de hört av sig en endaste gång. Aldrig frågat mig hur jag mår. Aldrig varit intresserade över hur jag skall hantera detta. De har alltid skämt bort min exfru (och indirekt mig) och curlingföräldrar är en snäll omskrivning. Detta blev väldigt tydligt när de väldigt snabbt ordnade så att hon kunde flytta ut och in i en lägenhet de köpte åt henne. En bra bit utanför stan dock. Det är faktiskt väldigt tråkigt för jag minns talet till mig på vårt bröllop. Inser nu hur mycket de orden var värda. Inte mer än hennes löfte i och för sig.
Jag stålsätter och förbereder mig inför ett bittert ensamt skitliv framför mig.
Det kan mycket väl bli så.
På besök i familjelivet
I helgen hälsade jag på min syster och familj. Det kändes verkligen som att jag var på besök i familjelivet. En vardag så annorlunda min. När jag kom så blev jag välkomnad av hennes 6-åriga söta dotter som hade gjort ett armband och teckningar till mig. Samtidigt ville deras elvaåriga son hela tiden spela TV-spel med mig så min tid blev snabbt rätt så fullbokad. Deras hem och vardag känns verkligen som ett riktigt hem. Uppskattar att jag får tillfälle att besöka den världen för en stund. Sen har hon världens bästa ungar och jag är stolt över att få vara deras morbror.
Vi gick ut och åt på lördagen och jag fick träffa mina kusiner som jag inte sett på ett bra tag. Det var jättetrevligt och kul att träffa dem. Korta stunder kände jag mig ensam och lite utanför. Särskilt när det blev mest prat om barn och sånt där. Det blev en ganska tidig kväll då alla hade barnvakter att lösa av men jag var ändå nöjd med kvällen. Huvudsaken var ju att få träffa dem så då får man vara nöjd med den tid man får.
När jag satte mig i taxibilen i morse frågade taxichauffören om jag skulle bort. Jag fick tänka till en liten stund innan jag svarade för det kändes faktiskt snarare som att jag var på väg bort än hem. Hem är en fast punkt jag saknar och mitt hem känns mest temporärt just nu.
Något att längta till.
Någon som längtar efter en.
Fick i alla fall en glad överraskning idag när jag fick ett preliminärt ja till festen på lördag från en kompis som jag inte räknat med, och att han skulle ta med några kompisar till hans fru. Jag behöver verkligen få träffa lite nya människor. Dock tänker jag inte ta ut något i förskott. Det var bara ett preliminärt svar.
