benu

I lördags hade jag mitt första riktiga DJ-uppdrag. Det var på ett bröllop i Upplands Väsby där brudgummen är en arbetskollega till mig. En plan var att använda tillfället till att även marknadsföra mig lite så jag hade tryckt upp några visitkort. Det gick helt ok och jag tror att jag fick betyget godkänt. Gästerna dansade och såg ut att ha roligt. Jag fick spela allt från dansband, techno/dance till Bon Jovi. Alla åldersgrupper var uppe på dansgolvet en vända under kvällen. Viktigt (och svårt) att få alla "kunder" att uppskatta kvällens musik.

Det är såklart annorlunda när det är skarpt läge men all min övning har gett resultat och jag kände mig trygg i tekniken så jag kunde fokusera på det viktiga i det läget. Låtvalet och samspelet med "kunderna" för att få det drag festen behöver. Några konkreta erfarenheter att ta med:

Dansgolvet var lite för stort i relation till hur många gäster det var. Är golvet för stort känner sig de som dansar väldigt ensamma och utsatta och det kan vara svårt att få början. Nu var det inte så stort problem igår då många hade hunnit få lite innanför västen. Det hade varit en bra middag förstod jag.

Hur man hanterar requests? Det är svårt då man vill ha feedback på vilken typ av musik som uppskattas men kan vara svårt att tillgodose önskemålen. Av främst två anledningar är det svårt.

1. Även om man har mycket musik med sig är det omöjligt att ha allt. Det finns alltid någon request för en låt man inte har. Jag försöker här tillgodose den genren eller en annan låt av samma artist.

2. De som kommer med requests ser inte heller samma sak som jag på andra sidan bordet ser. Till exempel så vill man inte spela en 95 bpm:are när man precis fått upp farten på dansgolvet och alla dansar för fullt till 140 bpm. Man vill kunna få in önskemålet på ett ställe där det passar också vilket kan göra att de som önskar blir otåliga. De skulle helst vilja lägga på låten på en gång, men det är väl av den här anledningen man har en DJ.

Det var kul och jag hoppas kunna få fler liknande uppdrag framöver. Det är i skarpt läge man utvecklar och får erfarenheter i det essentiella. Att med rätt musik hjälpa till att höja festen.

Skicka mig ett mail.

Istället för att använda ordet ensam så har jag börjat använda ordet själv. Ensam är ett så laddat ord och att vara ensam vill jag ska kunna vara förknippat till ett oberoende. Min enkla definition:

Ensam - när man är själv och beroende av att inte vara själv.

Själv - när man är ensam men inte beroende av att inte vara ensam.

Verkar det klurigt? Ja, det är väl inte en helt formell definition men jag tror ni förstår vad jag menar.

Till exempel, av olika anledningar blev det ikväll en hemmakväll med mig själv istället. Tänkte ändå lyxa till det med en helstekt fläskfilé och ett gott vin. Det skulle jag kunna beskriva på två sätt: lyxmiddag ensam eller lyxmiddag själv. Vilket tycker ni låter mest positivt?

Verkligheten är att jag är själv.

Då pratar jag inte om något drogrelaterat beroende utan beroendet av andra människor. Jag måste och vill bli av med känslomässiga beroendet till andra människor för verkligheten förändras hela tiden och plötsligt så försvinner personen ur ens liv på ett eller annat sätt. Jag vet att det är underbart att vara känslomässigt beroende av någon. Jag har fått uppleva det och jag har fått känna smärtan av att förlora det.

Det är inte värt det.

Verkligheten är föränderlig så det är lika bra att anpassa sig till det. En person som är en del av ditt liv just nu kan nästa dag försvinna ur ditt liv. Det är så det är. Personer går in och ur ens liv hela tiden. Lika bra att inte fästa sig för mycket med någon. Investera tid och energin på en själv istället. Det är ändå det enda som man garanterat har kvar.

Så länge jag känner beroendet och inte är helt oberoende så kommer jag känna mig ensam. Kan jag bli av med beroendet så är jag inte längre Ensam utan bara Själv.

Ensam är inte stark men Själv är stark.

Det är det jag VILL vara.

Ikväll såg jag en film om en man. En väldigt ensam man.

Ikväll känner jag mig så ensam. Önskar jag hade någon att bara hålla om. Någon att krama. Någon som kramade mig. Någon som värmer mig.

Det är kallt.

Sitter själv i min nya fåtölj med ett glas whisky och i kostym.

Det börjar vara ett tag sen jag grät men ikväll gråter jag mig till sömns.

Verkligheten gör ont ibland.

I det här nya livet är det väldigt påtagligt att man behöver lära sig att göra saker på egen hand. När man var två så fanns det alltid någon som kunde utan planering hjälpa till med enkla saker, följa med på sina nya utmaningar eller bara finnas tillhands när man behövde ventilera något. Så är inte verkligheten just nu.

Allt kräver planering och framförhållning men att vara ute i god tid är ändå ingen säkerhet för behoven ändras ju från dag till dag. Den här veckan känns det verkligen så. Om jag fortfarande vill göra det jag VILL så får jag vara beredd på att göra det själv också.

I måndags fick jag mina efterlängtade fåtöljer levererade på kvällen. Gjorde en miss i planeringen då de inte kom färdigmonterade utan behövde monteras. Stora och otympliga lyckades jag ändå på något sätt att montera de själv. Det är att kräva lite för mycket av mina vänner att på det korta varslet kunna rycka ut. Så är det.

Igår gick jag själv på Kör för alla som jag skrev tidigare. Det var nervöst men väldigt roligt. Jag kommer anmäla mig och fortsätta gå, så nu har jag tisdagarna uppbokade i alla fall. Det var kring 900 personer så det är en stor kör. Kanske inte riktigt där jag kommer kunna utöka min bekantskapskrets då det är ganska anonymt och de flesta är där med någon kompis. Gör det tillsammans med någon. Jag är ändå stolt över mig själv som vågade ta klivet utanför min comfort zone och jag gjorde det helt själv. Så är det.

Har ända sedan i söndags försökt planera upp torsdagen på något sätt men det har visat sig svårt så nu har jag bestämt mig för att gå på bio. Jag vill se filmen Up in the Air och får jag inget sällskap så får jag lov att gå själv. Vill jag se filmen så. Så är det.

På lördag ska jag spela på ett bröllop vilket ska bli roligt. Få utveckla min DJ-hobby lite. På egen hand såklart. Så är det.

Vill jag göra något så får jag vara beredd på att ibland göra det själv.

Det har varit en fantastisk helg med så många positiva inslag. Svårt att greppa allt och det är nästan som ketchup-effekten med allt positivt. Allt kan jag av olika skäl inte nämna här men jag måste nämna några av höjdpunkterna.

En mycket bra inflyttningsfest som fick mig att känna mig rik. Rik på vänner och ett signum på att jag verkligen inte är ensam. Adderat till det så blev jag glatt överraskad av en gammal bekant som dök upp. Skönt att känna att det finns möjlighet att expandera sin krets av vänner.

De hade också gått ihop och fixat födelsedagspresenter (då inflyttningsfesten sammanföll med min födelsedag) till mig. En väldigt glad överraskning och vältajmade gåvor just nu. Jag fick:

- Två Eat Sweden-böcker. Ett koncept där tolv toppkrogar i Stockholm bjuder en på middag.

- En kurs i Indonesisk matlagning. Tillfälle redan bokad

- Matlagning för singlar med tillhörande en månads medlemskap på Shake My World.

- En drinkskola

- Min första blomma.

Helgen avslutades med en trevlig fika med en ny bekantskap.

Nu är jag trött och jag kommer sova gott. Livet känns inte lika tufft just nu och jag börjar anpassa mina förväntningar till den verklighet som gäller. Något som är betydligt enklare i teori än i praktik.

Idag är det min födelsedag. Den första födelsedagen på det nya livet. Är det nu fågeln skall resa sig ur sin aska?

Faktiskt. Den känslan jag har nu är att det kanske inte blir så dumt ändå. Idag känner jag mig stark. Jag känner mig rik. Rik på vänner. Rik på det jag har under de nya förutsättningarna. Livet ser annorlunda ut men jag kan egentligen inte klaga. Jag har det ändå rätt så bra.

Ikväll har jag bjudit in till inflyttningsfest, fick ett positivt gensvar och jag fick visa leg på systemet. Kan det bli bättre?

Nu är det dags att ta tag i sitt liv och själv bestämma över sin tid. Både i jobb och fritid. Visst är det snyggt med matchande penna och allt?

Så här vill jag veckan skall vara:

We chilled on Sunday.

Genom mitt jobb har jag fått förmånen att få ta del av ett självhjälpsprogram som hjälper dig Ta kontroll. Det programmet har bland annat gett mig en del verktyg som jag försöker använda för att ta mig igenom det här. Jag har fått kommentaren att min blogg är väldigt sorglig men genom att skriva ned det jag känner just då kan jag reflektera och förstå känslorna och beteendet bättre när jag läser det jag skrivit sen. Behovet att skriva är mindre när jag mår bra men det är något jag skall förändra för målet var ändå att ni läsare skall få följa min väg upp. Det var grundtanken från början.

I en av uppgifterna i programmet fick jag tänka på en mindre händelse som jag förknippar med obehag (t.ex. inte skilsmässan). Då kom jag att tänka på en händelse för många år sedan och som ändå präglat hela mitt liv. Det var i mellanstadiet tror jag och vi hade en "Lilla melodifestivalen" där alla i klassen var med. Jag har alltid varit intresserad av musik och började spela piano redan i trean så jag satte ambitionen högt och skrev själv texten till bidraget. Stolt över detta ville jag ju framföra det själv också. Alla bidrag spelades in på VHS och när vi senare såg på filmen i klassrummet så skämdes jag så fruktansvärt. Det lät helt enkelt förskräckligt och falskt. Sedan den här dagen har jag i princip aldrig sjungit offentligt (utan mycket alkohol och Singstar) och intalat för mig själv att jag inte kan sjunga. Däremot har jag alltid saknat att inte kunna sjunga. Tänk att kunna framföra ett vackert stycke på piano och sjunga till. Till exempel den vackra låten Your Song av Elton John för någon man tycker mycket om.

Det här programmet fick mig att tänka efter. Vad är det som säger att jag inte skulle kunna lära mig sjunga? I alla fall till den nivån så att jag är nöjd. Jag har ändå relativt bra gehör så jag hör när det låter falskt. Ju mer jag lekte med tanken att kunna sjunga och spela piano insåg jag att det tillfredsställer många behov. Jag skulle verkligen få knyta an till omgivningen, känna mig betydelsefull, få växa genom att lära mig något nytt samt inbillar jag mig att jag skulle bidra med musiken.

Därför funderar jag helt enkelt på att gå en kurs och hoppas det finns en kurs som man går i grupp. Då skulle jag även tillfredsställa ett annat behov, att få träffa nya människor och kanske nya kompisar. Människor som jag tror jag har mer gemensamt med än deltagarna på en DJ-kurs.

Så, tips på såna kurser mottages varmt.

Nu har jag bestämt mig för en sak. Jag ska lära mig sjunga!

Till skillnad från förra veckan så är den här veckan väldigt uppbokad. Har något inplanerat varje kväll och det känns nästan lite hektiskt. Den avslutas med en inflyttningsfest som jag hoppas kan bli riktigt bra.

Har dessutom fått de efterlängtade fåtöljerna jag har beställt och behöver bara boka in hemleveransen. Tror dock jag väntar med det tills efter festen så rymmer jag fler gäster istället.

Jag tror det här kan bli en rätt så bra vecka. Kan inte skriva allt här men det finns underlag för att det kan bli bra.

Det må vara kortsiktigt men i en tillvaro med så mycket negativ energi så får man försöka ta tillvara på den positiva våg som ibland kommer.

Nu ska jag iväg och äta middag.

...till min inspirerade playlista på Spotify. Jag har egentligen ingen aning om vem som lagt till vad men det spelar inte så stor roll.

En väldigt oväntad händelse igår hjälpte mig att få bort den dåliga stämningen och jag fann kraften att orka göra något som jag säkert behöver. Det blev en rätt så trevlig kväll igår och jag kom hem i morse. Har fortfarande ensamma stunder framför då det helt ärligt inte är så lätt att boka upp sin tid. Det är ett heltidsarbete i sig som är ganska krävande särskilt då man idag tolkar varje "Nej - jag är upptagen" som en ren rejection. Man är helt enkelt känsligare idag och känner sig nedprioriterad.

Jag vill ändå säga att de vänner jag har är fantastiska och jag vill inte ta ifrån dem sin lycka. Jag förstår att de prioriterar som de gör och det måste de göra. De vill och försöker men när jag sitter där ensam en kväll eller helg för att de alla är upptagna på sitt håll så räcker det inte riktigt för mig.

Men igen Benu! Fokusera på det DU kan ändra på.

När man tappat något stort så betyder det lilla så mycket mer. När man då också tappar det lilla så vet man verkligen inte vad man ska ta sig till.

Varför måste det vara så svårt?

För er som gillar jazz och Kent kan jag rekommendera Carolina Wallin Pérez skiva Pärlor och Svin där hon gör en jazzigare variant av Kent-låtar. Jag tycker det påminner lite om Bo Kaspers Orkesters första skivor. Ett annat pluspoäng är att jag faktiskt nu hör vad låten handlar om då hon artikulerar tydligare än vad Kent gör.

Det är verkligen som en känslomässig berg och dalbana där man hela tiden kastas mellan toppar och dalar. Från att ena stunden känna sig på topp till en liten händelse som får en att falla ned till botten igen. Samma sak gäller åt andra hållet också vilket är bra men man slits verkligen mellan ytterligheterna.

Jag försöker verkligen ta kontroll över min situation och jobba med att sätta förutsättningarna för sig själv och inte känna sig som offer under omständigheterna. Ett val jag faktiskt KAN göra själv. Det är inte helt lätt och jag försöker inte misströsta men förutsättningarna ändras hela tiden till det tuffare. Jag behöver ingen kraftigare motvind just nu. Det är nog tufft som det är.

Samtidigt så vill jag glädjas åt det positiva som händer andra. Önskade bara tajmingen kunde varit annorlunda.

Men som sagt. Jag får jobba än mer hårdare med det jag kan påverka.

Nu när jag börjar komma över själva personen i förlusten och det svek man utsatts för så kan jag ändå inte hjälpa att känna mig väldigt ensam ibland. Det är verkligen ett stort tomrum som uppstår när man en gång vant sig att leva med en annan människa till att leva med bara sig själv.

Jag hade väl önskat att den här övergången hade varit lindrigare men när alternativen inte är så många så blir det lite för många ensamma kvällar och helger. Inser att det inte går att ha varje kväll uppbokad och att jag måste lära mig uppskatta ensamheten med mig själv. Det är bara inte så lätt.

Det är inte heller så lätt att bara öka alternativen och den umgängeskrets man har. En krets som jag varit dålig på att underhålla när jag levt i par. Ett misstag jag inte kommer att göra om nästa gång. Att nära sin hobby är naturligtvis bra men det är ändå rätt så ensamt.

Då jag inte alls är intresserad just nu av ett förhållande så är det ju inte aktuellt att dejta. Varken nätdejta eller på annat sätt (vilka det nu är?). Väldigt tillfälliga bekantskaper knutna på krogen är istället extremen åt andra hållet, där det nästan är ett villkor att det handlar om en högst tillfällig bekantskap och inte något mer.

Det är SVÅRT att sätta övergångarna men den här är jag faktiskt hyfsad nöjd med. Väldigt uppenbart att man får EN chans på sig och sätta den annars är det bara att börja om.

Jag måste öva mer...

... för oss alla.

Ett smakprov på en mix som jag spelade in i eftermiddag. Den är ungefär 30 minuter lång. Lyssna på den här nedan.

Det känns som att antalet kompisar som är online i min kompislista minskat. Kanske är så att de har roligare saker för sig på helgerna än att chatta.

Jag måste försöka ta tag i min hobby på något sätt. Kanske ska jobba med min portfolio, öva lite, uppdatera den hemsidan och försöka marknadsföra den bättre.

Inspirerad av karaktären Barney Stinson i TV-serien How I Met Your Mother och i kombination med den moderna tidens blandband (Spotify-spellistor) har jag börjat ta fram en spellista med musik som får mig att känna mig awesome. Låtar som lyfter en och ger en känslan av att äga rummet. Med Spotify i mobilen så kan jag alltid ta med mig den här musiken så jag kan plocka fram känslan när jag behöver. Detta är inget nytt koncept, redan Ally McBeal började med detta och kallade det Theme songs.

Min spellista som jag döpt till Music that makes you awesome finns här och innehåller för närvarande:

1. Yeah! av Usher.
   En låt med ett skönt gung som får en att flyta fram. En bra starter.
2. Carry Out av Timbaland tillsammans med Justin Timberlake.
   Fortsatt skönt gung och en text som får en att känna sig som bäst i hela världen. Det är mig alla vill ha! Take my order cause your body like a carryout.
3. Gangsta Luv av Snoop Dogg tillsammans med The Dream.
   Lyssna på texten, vad mer behöver man säga?
4. Gimme That av Lil' Kim.
   En sexig låt med attityd.
5. Tomorrow in the Bottle av Timbaland.
   Den påminner mig om att leva i nuet och inte i det förflutna eller för långt in i framtiden.
6. Pronto av Snoop Dogg.
   Här tas man upp en nivå och såna här spellistor skall få en att gå från högt till högre!
7. Sock it 2 Me med Missy Elliot och Da Brat.
   Ännu en låt med attityd. Ingen sätter sig över mig!
8. Lose Yourself med Eminem.
   Påminner mig om att våga. Man har inget att förlora utan allt att vinna

När större delen av min kompiskrets antingen redan är i par eller rätt så nyligt gått från singel till par så börjar skaran av singelkompisar bli allt färre och färre. Problemet med kompisar i par är att där blir man ofta bort-prioriterad till förmån för den andra i paret som är naturligt viktigare. Jag vet. Jag har själv varit likadan. Detta är ofta en omedveten handling och jag kan verkligen förstå att man prioriterar på det viset.

Därför jag behöver träffa lite nya personer. Inte bara kvinnor men även nya kompisar. Såna som kan hänga med ut på krogen, sms:a mitt i natten, hitta på något med kort varsel och annat som singelkompisar gör. En som vet vad konsekvensen av en inställd plan med kort varsel är. När jag nu själv befinner mig på den här "sidan" så inser jag mer konsekvensen av mitt tidigare handlande. Det är en sak som jag i och med det här har lärt mig och förstått. Jag hoppas att när jag en dag blir i ett par kommer ihåg detta.

Det känns nästan lika svårt som dejtande. Tips mottages gärna.

När jag nu lämnar kvinnan av förra årtiondet bakom mig så behöver jag börja blicka framåt och tänka på detta årtiondets kvinna. Nu har jag ju möjligheten att få något ännu bättre så jag har börjat spåna på vad det är jag egentligen vill ha. På samma sätt som jag så skall hon:

• Ge mig motstånd och vara det bollplank som gör att jag utvecklas. Jag vill också känna att jag kan vara densamma för henne.
• Åtminstone ha ett gemensamt intresse med mig.
• Vilja ha en öppen kommunikation utan spel.
• Bo i Stockholmsområdet.
• Kunna ha timtals långa diskussioner med mig utan att bli arg - även om vi inte är överens.
• Ha ett intresse för sex och viljan att utvecklas tillsammans i det området. Bra sex är viktigt för mig i ett förhållande.

I låten Tomorrow in The Bottle på Timbalands senaste album sjunger de om att leva i nuet och att stoppa morgondagen i en flaska. Samma sak gäller för det förflutna och det börjar vara dags för mig att stoppa det förgångna i en flaska och bekymra mig om nuet istället.

Nyårsafton bestod av både toppar och dalar men i överlag en väldigt bra kväll men det var nyårsdagen som var bäst. Då kände jag att allt det tråkiga som hänt det tillhör förra årtiondet och jag har nu ett nytt årtionde framför mig. Min exfru tillhör nu förra årtiondet - och där kommer hon förbli. Det är som sagt dags att stoppa ned det förflutna i en genomskinlig flaska och stänga locket. Detta är vad jag stoppar in:

Det var året när jag träffade henne. I slutet på mars muckade jag från lumpen i Boden där jag tillbringat de senaste 15 månaderna. En lumparkompis ringde upp mig och hans tjej hade en kompis som behövde en dejt till studentbalen. Väldigt skeptisk till den här typen av dejtande tänkte jag att varför inte prova. Jag har inte så mycket att förlora. Vi träffades alla fyra på ett kafé och där sade det verkligen klick. Jag var förälskad. De lämnade oss tidigare men vi satt kvar tills stället slängde ut oss och bestämde att vi dagen efter skulle gå på bio. Vi såg filmen Erin Brockowich och efter bion kysstes vi på parkeringen. Hon träffade mina föräldrar till första maj. På sommaren flyttade jag till Umeå och när jag flyttade in så invigde vi alla rummen innan det fanns några möbler där. Vi började båda läsa på universitetet på hösten och hon bodde hos mig på veckorna för att på helgerna vara hos hennes föräldrar utanför stan. Jag var verkligen kär.

Det var året hon mer formellt flyttade in och fick egen nyckel och namn på dörren. Vi bytte upp oss från en 90 cm bred säng till en 120 och målade om i köket. Vi åkte ned till Stockholm på lyxweekend med lyxigt hotell och shopping. Älskade hela natten på rummet så grannarna antagligen inte fick någon sömn.

Den 23:e i en tidig vintermånad fyller jag 23 och anordnar en fest för mina bästa vänner. Vi är ett tjugotal personer med middag i hyrd festlokal. Under middagen håller jag ett tal och överraskar med att inför alla vänner fria till henne. Hon tvekar inte och säger ja. Då vi båda var studenter så bestämmer vi oss för att skjuta på bröllopet tills vi har stadigare inkomst.

Året när vi har flyttat till ett gemensamt boende närmare stan. En trea på 80 kvadrat som jag får hyra av en kompis i andra hand. Ett hem som vi bygger och inreder tillsammans. Vi skaffar även en liten bil. En Renault Twingo.

Året innan (2003) hade jag som nyårslöfte att springa Stockholm Maraton vilket jag gjorde eftersom jag känner stor stolthet i att hålla det man lovar. Det här årets nyårsafton hade jag klart med jobb i Stockholm och vi skulle flytta ned i Januari. Jag skulle ta min examen i Januari och hade redan klart med jobb med början i Februari. Av den anledningen fanns det ingen anledning att vänta längre utan denna nyårsafton så "friade" jag igen när vi bestämde att 2005 skulle bli året vi gifte oss.

Året vi flyttade ned till Stockholm och gifte oss. Vi gifte oss i Umeå och en 60-tal nära vänner var bjudna. Oförglömligt fint bröllop där jag överraskade henne med att ha levande sång och musik i kyrkan. En av de få gånger jag behövt ljuga för henne men det var för att kunna hålla det hemligt.

Det var året när vi köpte sportbil tillsammans. En Nissan 350Z. Tvåsitsig och inte plats för mer bagage än för två personer boendes bekvämt.

På sommaren åkte vi på en sportbilssemester med en stor resväska och varandra körde vi omkring i södra Sverige utan längre framförhållning än några dagar. Härlig frihet och min lycka var fullkomlig. Innan vi åkte hade vi påbörjat en renovering av sovrummet och åkte iväg under tiden färgen torkade. Vi åkte även på en lyxig Spa-kryssning boendes i en av sviterna (de mindre dock) och åt god mat, blev väl omhändertagen och njöt av varandra.

Ett år med många resor och året när hon under roliga omständigheter träffade frun i Paret och vi började alla fyra umgås mycket. Vi blev väldigt bra vänner och hittade på en massa spännande aktiviteter tillsammans. Hon följde med på arbetsresa till Las Vegas och medan jag jobbade på mässgolvet så lekte hon lyxhustru. På hemvägen stannade vi till några dagar i Chicago och semestrade tillsammans.

På sommaren åkte vi tillsammans med Paret till mina hemtrakter för några dagar i skogen och sedan följde vi med dem till deras hemtrakter i Skåne. På hösten åkte vi alla fyra till Spanien och njöt av den förlängda sommaren.

Året när hon valde att lämna mig för mannen i Paret. Hemkommen från semestern och precis klar med en renovering av vardagsrummet så berättar hon att inte längre älskar mig utan älskar någon annan. Den här personen var mannen i Paret och han i samma stund lämnade sin fru. De flyttar ihop och påbörjar ett nytt liv tillsammans. Ensam står jag kvar och så slutar det årtiondet med henne.