benu

...

Jaha. Då blev det inte så mycket mer med det. Dålig tajming och andra förklaringar men det är så det kan vara. Trist så klart men jag fick ju känna en bra känsla ett tag. Den finns där någonstans och går att plocka fram. Det är bra.

Vi ser väl när jag får möjlighet att känna den igen.

Det är bara att resa sig upp och ta nya tag.

Något annat val har man inte.

Av dumma saker man kan göra är en att när man är lite onykter och hemkommen från krogen börja bläddra i sitt gamla digitala fotoalbum. Bilder på Henne, bilder från bröllopet, bilder från vårt liv. En tillbakablick i det som var.

Varför skulle jag göra det för?

Gråter.

Gud vad jag längtar efter någon som håller om en...

När jag kom hem sent igår kväll och loggade på datorn så fick jag ett MSN-meddelande från en vän. Det löd "Välkommen hem!". Det gjorde mig jätteglad.

Det är ju inte någon som annars väntar på en när man kommer hem från en tjänsteresa längre och välkomnar en när man kommer hem. Det är lite trist.

Så därför blev jag extra glad när jag fick det meddelandet. Så litet och så enkelt. Fick även en komplimang av en tjej på dejtingsajten att hon tyckte jag var söt. Det värmde också.

Jag kunde somna med en bra känsla igår också.

Är på tjänsteresa i Skottland och har en känsla av förväntan. Nästan så att jag skulle kunna säga att jag längtar.

Det känns bra och spännande.

Idag har varit en helt underbar dag. Solen sken och jag har känt mig glad. Glad för nästan precis allt. Jag tror jag också vet varför men jag har svårt att tro det. Är det sanna känslor eller önskade känslor. Kanske är jag endast kär i kärleken. Jag har ingen kontroll längre och jag vet inte, men ärligt talat bryr jag mig inte just nu. Det är bara så härligt att få känna sig så glad. Jag blir glad när jag tänker på henne. Jag blir glad av att vi skall ses igen.

Vi pratades vid igår väldigt öppet om hur vi båda känner det. Det kändes väldigt skönt att vi kunde göra det. Ingen av oss vet och vi behöver inte bestämma något nu. Faktiskt. Vi kan bara se vart det leder. 

Just nu kan jag sakna kärleken. Den här underbara känslan. Närheten. Helheten. Det är så lätt att bli kär i kärleken.

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor.
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Den känslan alltså.

När jag vaknade i morse hade jag fått ett sms från ett okänt nummer, det löd:

Hej Hej! Tack för den smickrande lappen. Men precis som du trodde så har jag pojkvän. Så tack, men nej tack. :) vi ses! /XXX

Även fastän det blev ett nej så blev jag mycket glad över att ändå fått ett svar. Den som inte frågar får inte heller några svar.

Jag är glad att jag frågade.

Idag hade jag mitt sista samtal med terapeuten. Vi kom överens om att behovet inte längre fanns, även om det alltid var trevligt att prata. Jag kan inte svara på hur mycket just de här samtalen har hjälpt men å andra sidan spelar det inte så stor roll. Det viktiga är att jag är där jag är. Jag hade två mål med behandlingen och det var att igen kunna känna glädje och tro på mig själv. Jag ville vara den där killen som går omkring och är glad över livet. Inte den som funderar på att avsluta det. Jag kan känna att målen är nådda och jag kan redan nu känna att jag har vuxit som person av hela den här händelsen.

Nästa gång jag går in i en relation kommer jag agera annorlunda och göra en del saker på andra sätt. Inte för att jag medvetet kommer tänka på det jag gjorde fel i förra relationen och göra saker annorlunda av den anledningen, utan för att jag kommer vara en annan person. En person med ett annat förhållningssätt till livet. En person med en erfarenhet bakom sig.

Efter sessionen så gick jag till mitt favoritcafé och jag hade med mig datorn för planen var att få lite ro att kunna skriva ett dokument som behöver bli klart. På jobbet blir jag ofta störd och det är svårt att få den sammanhängande ro som behövs för att ta fram det kreativa. Hade enorm skrivkramp i början och satt säkert en halvtimma utan att få ett enda ord skrivet. Det lossnade sen och jag började komma igång till slut. Tog en paus och beställde lite mat sedan stannade en kompis förbi och vi satt och pratade ett litet tag. En väldigt trevlig paus.

Ikväll jobbade även den där servitrisen som jag nämnt tidigare men det var svårt att hitta rätt tillfälle att fråga ut henne på en dejt så jag skrev istället en lapp och lämnade på bordet när jag gick. På den lappen stod det:

Du har säkert pojkvän men jag måste ändå fråga. Skulle du vilja ta en fika eller en drink med mig? Hör i så fall av dig till mig. Mitt nummer är XXXXX.

Kanske hör hon av sig. Kanske hör hon inte av sig. Denna ovisshet gör vardagen lite mer spännande och ikväll kunde jag kombinera både nytta med nöje.

Livet är skönt!