Jag hatar mitt liv
Efter att ha spenderat en lång-weekend i Amsterdam tillsammans med tre härliga tjejer och med inslag av dans, fest och turistande så borde jag ju vara ganska nöjd och glad. Men precis som jag skrev i förra inlägget så hittar jag inte längre någon glädje i det jag gör. Inte i det här fallet heller. Detta gör mig enormt nedstämd. Jag brukade ju vara levnadsglad och kunde finna glädje i de små sakerna. Nu hittar jag inte ens den känslan när det finns goda förutsättningar för det. Detta gör mig än mer nedstämd.
Jag känner mig fast i det här livet. Ett liv som jag hatar. Att jag själv skulle kunna avsluta det tror jag inte jag skulle lyckas med och att något annat hjälper mig på traven i form av en flygolycka eller något annat är nog ganska osannolikt. Därför är jag fast i den här mardrömmen och detta helvete jag nu lever i.
Folk säger att det blir bättre, att tiden läker såren och att jag kommer ut starkare ur det här. Vad spelar det för roll? Jag måste ju genomlida nuet.
Något annat val har jag ju uppenbarligen inte.
Kommentarer
Postat av: Sillen
Förstår att ditt just nu är skitkasst. Men du vad gör du själv för att försöka må lite bättre? Ett nytt liv kommer att komma, men det går sakta som sjutton i små små etapper. Dom saker som ändå gör dig glad och får dig att må bra, låt dom ta större plats. Även om det är det pyttelilla.
Ha en bra dag
Sillen
Postat av: Millan
då är vi två...
Trackback
