benu

Min exfru var förbi mig idag och lämnade sina bilnycklar. Det kändes konstigt att träffa henne och jag visste inte alls hur jag skulle bete mig. Någonstans därute väntade hennes nya man på henne inbillade jag mig. Vi kallpratade litegrann och jag berättade att jag fått tillträde till lägenheten och lite annan planering framöver. Till slut kunde jag inte hålla mig och var tvungen att berätta hur mycket jag saknade henne.

Vi höll om varandra en stund. En alldeles för kort stund. Hon sade förlåt för att hon var så självisk och att om det var till någon tröst så hade vi förr eller senare hamnat där vi är nu.

Det vore så mycket enklare om det faktiskt hade varit så att mina känslor också hade svalnat. Hon vill hela tiden få det åt det hållet. Att vårt förhållande varit dåligt och ändå varit på väg över stupet förr eller senare istället för att erkänna att hon faktiskt slutat älska mig och senare hittat någon annan att älska.

Så det var inte mycket till tröst att höra, min kärlek tog ju aldrig slut!