Den jobbiga delen av dygnet
Stirrar in i datorskärmen. Inga kompisar längre vaken på MSN. Laddar om Facebook-sidan fastän jag vet att inget intressant händer. Musiken spelar i bakgrunden. Allt för att dämpa tystnaden. Är egentligen jättetrött men förmår mig inte att röra mig ur stolen.
Det här är jobbigaste delen av dygnet. När det är dags att egentligen krypa i säng. En stund jag börjat dra mig för och hittar på ursäkter att fördröja det. Ute betydligt senare än vanligt och nästan ångest för att åka hem. Ett hem som inte känns som ett hem längre utan bara ett ok som jag önskar bli av med.
Från att alltid haft någon att krypa ned till och känna värmen och närheten av till att se den stora tomma sängen. Den ena sidan som gapar tomt och tystnaden. Inga andetag som hörs förutom mina egna.
Jag minns hur hon brukade ropa på mig när jag dröjt mig kvar vid datorn ibland. Nu finns det ingen som längre ropar - och jag dröjer kvar vid datorn. Länge.
Jag gråter när jag skriver det här. Jag gråter när jag minns.
Kommentarer
Postat av: Anonym
kram..även om det bara är några bokstäver på en skärm..hoppas den hjälper..jag gråter oxå när jag läser det..blir rädd..o ensam..kram kram kram
Postat av: Malin
Fy...känner igen mej...hemskt...men...det blir väl bättre antar jag...eller hoppas jag.
kram iallafall...
Postat av: T
Bra att gråta!
Trackback
