benu

En blogg av en man som blivit lämnad av sin fru för en annan man efter att ha varit tillsammans i över 9 år. Här får ni följa min väg tillbaka och starten på mitt nya liv. Namnet Benu kommer från den Egyptiska mytologins motsvarighet till fågeln Fenix. Fågeln som får liv från askan ur elden och som blivit en metafor för återuppståndelse.

En lite bättre dag

De senaste blogginläggen har varit väldigt negativa och det är väl på ett sätt naturligt att när jag är mest nere som jag har störst behov att skriva av mig och få ut de känslor jag känner. Jag hoppas att jag ändå kan finna energi och skrivlust när jag inte är som mest nere. Som nu.

Dagen började ungefär som gårdagen slutade och jag hade lite extra dåligt samvete av att jag bidragit till en nära väns dåliga sömn, en vän också i kris. På jobbet har det varit en hektisk dag och mäklaren har ringt några gånger. Vi har i alla fall fått ett bud som inte är skamligt. Väljer dock att inte ta ut något i förskott förrän allt är klart. När jag gick i morse så vände jag precis i dörren och packade ändå med mig innebandygrejerna.

Spelade innebandy med jobbet och det gick förvånansvärt bra för att inte ha spelat på flera månader. Hade ett väldigt flow och gjorde många mål. Det behövde mitt självförtroende och jag fick ur lite inneboende frustration. Åt sedan middag på Max tillsammans med en kompis som jag känner att jag nog kommer att umgås mer med framöver. Vi börjar ha lite mer gemensamt nu och har redan planerat lite aktiviteter.

Jag har inte fått så mycket respons på mitt förra inlägg och jag har egentligen ingenting emot att ta tag i det men jag behöver nog en knuff i ändan eller någon som ordnar allt och ger mig en tid och plats. Jag känner mig själv så väl att när det gäller att söka hjälp eller gå till läkare så är det något jag sällan gör frivilligt. Fråga mig inte när jag var till tandläkaren sist.

Avslutningsvis berättade en kompis att hennes kort blivit skimmat och jag tycker att reklamen på SvD:s webbtidning var väldigt passande.

Följ min blogg med bloglovin

Va bra att du fick spelat lite å umgåtts lite med bakanta på middag. Det är det lilla som räknas. Å toppen att du kände att du hittade en liten gnista i detta som du ändå tycke om. För ca 10 år sen var jag på en tjejmiddag hos en bekants bekant, slutade med att hon och jag blev jätte tajta, nu har hon flyttat ja inte långt men tillräckligt, å jag saknar hennes små samtal, eller att vi kunde handla ihop eller bara ta en fika o babbla av oss. Kanske det är så du kommer bli med kompisen Max hade med sig? Hur det än blir är det vackert väder idag, så ta vara på dagen.

Du skriver väldigt bra och gripande, direkt ifrån hjärtat. Fortsätt dela med dig av dina tunga tankar och känslor, både för att det verkar hjälpa dig och för att det hjälper andra som är i samma situation. Det ger en känsla av att man inte är ensam. Det är inte alla som har lyxen att kunna bolla med en nära vän i samma situation.



Fortsätt också skriva när det känns ljusare, av samma anledningar som ovan. Livet och känslovärlden är verkligen en berg-och-dalbana nu, och det känns ibland overkligt och onormalt. Men så är det för alla. Jag hoppas att med tiden ska de tunga perioderna bli färre och tiden av ljus och lättnad fler och längre.



Kram!