Helt uträknad
Jag vaknade av att regnet smattrade mot rutorna. Så typiskt. Det var idag vi hade visning av lägenheten och dåligt väder brukar inverka negativt på antalet besökare. Fick direkt en negativ känsla. Efter visningen ringde mäklaren och berättade att på grund av det dåliga vädret hade det varit endast två besökare. De verkade dock intresserade försäkrade mäklaren om och att vi skulle ändå hoppas på visningen imorgon kväll. Hoppas. Ett ord som inte längre betyder något för mig.
Livet har redan slagit knock-out på mig och jag ligger på marken och hör domaren räkna ut mig. Fastän jag redan ligger ned så fortsätter sparkarna och jag känner smärtan. För varje spark så hörs siffrorna allt avlägsnare och viljan att resa sig upp tynar sakta bort. Varför togs lyckan ifrån mig? Har jag inte varit en tillräckligt god människa? Jag har glömt hur det känns att inte ha ont.
Jag sluter istället ögonen. Försvinner sakta bort och hör inte längre nedräkningen.
Det gör i alla fall inte ont längre.
Kommentarer
Postat av: T
Du är definitivt en tillräckligt god människa.
Postat av: Anonym
det är väl så att man kommer till en gräns där smärtan inte längre gör ont...kram på dig
Postat av: Sillen
Hoppas att det ändå blev en visning.
Trackback
