benu

Jag klev precis innanför dörren efter att ha varit på en kortare tjänsteresa i Belgien. Det var lång kö till taxin och vinterkylan hängde i luften men till slut kom jag ändå "hem". Inte för att det längre känns som hemma. Hem ska man väl längta till?

Resan var i alla fall ok. Ankom till Belgien i går eftermiddag och hade privatchaufför från flygplatsen. På kvällen åt vi middag med de vi skulle träffa idag. Väldigt god mat och trevlig jobbmiddag. Efter middagen gick vi tillbaka till hotellet men jag var egentligen inte sugen på att göra kväll. Var konstigt nog inte trött. Jag och min kollega/kompis gick då tillbaka in till centrum till ett område med bra bargator. Det var verkligen en koncentrerad bargata med många små ställen. Minst lika många utanför som rymdes innanför. Då alla barer ligger så nära varandra och det var mycket studenter ute så kändes det mer som en större studentfest i ett studentområde. Att det verkade pågå någon nollningsperiod förstärkte naturligtvis den känslan. Efter några öl och fått prata av mig lite så gick vi tillbaka till hotellet. Väl på hotellrummet så kände jag mig faktiskt inte så ensam. Det var en ensamhet som jag kände mig mer van av och inte alls samma känsla av saknad. Kanske inte precis nästa vecka men jag kommer nog försöka resa lite mer i jobbet när det möjliggörs. Ensam på ett hotellrum är inte värre än ensam i vår lägenhet.

På tal om vår lägenhet. Imorgon ska jag träffa min exfru för första gången på över en vecka. Vi ska nämligen visningsstäda lägenhet till visningen på söndag. Jag undrar hur jag kommer känna inför det.

På det veckovisa ledningsgruppsmöte igår så blev det klart att en kollega skulle sluta och personen berättade anledningen. Anledningen var att kunna umgås mer med sin familj och att denne redan bränt ett äktenskap tidigare och ville inte offra ytterligare ett. Jag fick verkligen anstränga mig från att bara springa ut gråtandes när jag hörde detta.

Så vackert. Så stort. Respekt.