benu

Igår lades vår lägenhet ut på Hemnet.

Igår skrev vi på papperna som juridiskt bekräftar att vi inte längre hör ihop.

Igår uppdaterade jag min relationsstatus på Facebook.

Jag har alltid tyckt att tvätta är bland det tråkigaste som finns. Städar mycket hellre än att tvätta. Hur ironiskt är det då inte att sista kvällen tillsammans spenderade vi med att tvätta. En annan lustig händelse var att när vi skulle skriva ut skillsmässoformuläret så krånglade skrivaren och jag fick spendera ungefär 40 minuter på att laga papperstrassel. Det var inte bara jag som tyckte det var jobbigt.

Stirrade på raden där jag skulle sätta min signatur och jag mindes tillbaka på allt underbart vi upplevt tillsammans. Innan jag kunde skriva på så bläddrade jag igenom alla våra gamla fotoalbum och vår enkät från bröllopet. Vi hade en enkät som alla våra gäster fick fylla i. Bland annat så fick de svara på var vi befann oss i livet om 5 år. Många svarade att vi hade matchande träningsoveraller och minst två barn. Det roligaste svaret var nog, matchande träningsoveraller men frun har gömt de för mig. Till slut förmådde jag mig att sätta min kråka på det där papperet. Jag kan lätt säga att det var nog den svåraste underskrift jag någonsin gett.

I natt lade jag allt åt sidan. Alla besvikna känslor, ilska och sorg. Jag klamrade mig fast vid alla goda minnen. Hon var väldigt ledsen igår och jag tror förvånad över att jag inte var mer ledsen. Jag lovar Dig att jag var minst lika ledsen men jag försökte hålla tillbaka sorgen. Det finns så många andra nätter jag kan gråta. För första gången på väldigt länge lät jag dig hålla om mig hela natten och för sista gången fick jag känna dig värma mig.

När jag gick till jobbet i morse gick jag iväg med vetskapen att det var för sista gången. Vi kramades men ingen av oss orkade säga någonting.

Det var ett avsked som inte krävde några ord.

Oh how I wish to go down with the sun

Sleeping

Weeping

With you