benu

Jag undrar egentligen hur jag orkar med alla utekvällar. Jag känner mig inte trött utan mer i ett drömtillstånd mellan sovande och vaket tillstånd. Efter att ha gått på improvisationsteater med en vän (något jag starkt kan rekommendera) så hörde sig en polare av sig och undrade om jag ville hänga med han och några till ut. De skulle till Södra Teatern (Mosebacke) och Stockholms enda burleskklubb. Jag var lite skeptisk men man måste ju prova tänkte jag. Jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Burleskklubben heter Hootchy Kootchy Club och idag var temat Russian Passion. Intressant klädsel och ännu en ny subkultur att ha fått bekanta sig med.

Efter showen så dansade vi ett tag och jag hade bestämt mig för att ikväll i alla fall prova och åtminstone ta kontakten med en tjej. Spanade ett tag runt dansgolvet och tog mig sedan mod och gick/dansade mig fram till en söt tjej. Vi lämnade dansgolvet och pratade ett tag. Det kändes faktiskt helt ok även om jag inte kände någon spänning mellan oss direkt. Det blev också ganska uppenbart när hon sedan föreslog att vi skulle gå tillbaka till dansgolvet. När jag går till dansgolvet och vänder mig om så är hon helt försvunnen. Letade runt ett litet tag men förstod att det var ett smidigt sätt av henne att dissa mig. Den var ny. När jag gick för att hämta ut jackan så såg jag henne stå och prata med en annan kille så hon var bestämt kvar.

Så dum jag kände mig. Det var alltså "belöningen" för att jag ändå vågade. Inte konstigt att man inte vågar även om man vill. Vet inte vad man skall vara gjord av för att orka med detta.

Inser att allt jag håller på med är en del av ett självdestruktivt beteende. Jag har slutat att träna, börjat röka lite smått, slarvar med maten och sover nästan ingenting. Det är som med en bil som är för sliten, rostig, smutsig och nedgången. Den orkar man inte vårda och tvätta för den kommer ändå snart att ge upp och det är ändå ingen som vill ha den.

Så känner jag mig just nu.