Jakten på den nya kärleken har börjat. Jag börjar kunna se tillbaka på den fantastiska tid vi hade tillsammans och fastän jag hade önskat att den kunde varit längre så ångrar jag ingenting. Verkligen ingenting. Jag är en annan person nu. En starkare person och har personligen utvecklats enormt. När jag och min exfru träffades så var det på en blind-date som det bara sade klick på. Jag kommer ihåg känslan och jag skulle känna igen den om jag kände den igen. Jag har tidigare sagt att jag inte kommer nöja mig för något annat än perfekt och det vidhåller jag fortfarande. Det går inte beskriva vad som ligger i ordet perfekt för det vet jag inte men det jag vet är att jag kommer inte välja någon som jag inte har känt den där speciella känslan för. Den kvinna som kan ta fram den känslan är den perfekta kvinnan för mig. Jag kommer inte nöja mig med något annat.
Det behöver jag ju inte. Har redan fått uppleva hur det är att bli omfamnad i en ny familj. Svärmödrar. Julfirande tillsammans. Årsdagar och så vidare. Bröllop. Allt detta har jag redan fått uppleva och på ett väldigt bra sätt. Jag känner inget behov av att bara för sakens skull uppleva det igen. Känner inget behov av att behöva kompromissa, ändra på mina vanor, flytta ihop och "ge upp" min lägenhet som jag är grymt nöjd med. Om jag skulle göra det så skall det verkligen vara värt det.
Idag har jag varit på min första dejt. Gav upp Spraydate och signade upp på happypancake.com istället. Där fick jag ganska snabbt kontakt med en intressant kvinna som jag träffade idag. Hon var söt och trevlig och det var en trevlig fikadejt följt av en promenad i solen. Den där känslan infann sig dock inte så det var nog inte hon med stort H. Kan tänka mig ge det en chans till om hon tar initiativet och jag inte har något annat för mig. Känns det fortfarande inte rätt kommer jag ganska tidigt säga det, men en chans till kan jag ge det om jag inte behöver anstränga mig.
Var ute med en kompis ikväll och inte helt oväntat hamnade vi på Imperiet. När han drog hem så stannade jag kvar och pratade med några tjejer som satt vid vårt bord. Två väldigt trevliga tjejer och en av dem hade jag småflörtat med när vi satt där i närheten. Vi pratade en del och hon verkade intresserad. Sedan anslöt även hennes kompis till konversationen. Men, även här kände jag inget speciellt. Visst hade jag kunnat tänka mig gå hem med någon av dem för natten men inte så mycket mer. Hängde med dem en stund men när intresset verkade avta från deras sida (jag var väl inte längre lika spännande) så gav jag upp och tackade för ölen de bjöd på och drog hem. Hade jag varit lite mer ihärdig så kanske jag hade fått åka hem med någon men det kändes inte värt det just då. Vem vet. Kanske - kanske inte.
När jag satt på nattbussen hem kunde jag ändå känna mig rätt nöjd med dagen och kvällen. Fick träffa nya människor, fikat med en tjej som i alla fall fann mig så intressant att hon ville träffa mig, tjejer på krogen som till en början tyckte jag var spännande att prata med samt umgänget med bra kompisar. Inte utan att jag satt med ett leende på läppen fastän jag åkte hem själv. Idag var det inte dagen jag skulle träffa på henne med stort H helt enkelt.
Imorgon skall jag pyssla om och tvätta bilen och göra den sommarfin.
Kanske tar jag den nytvättade bilen och glider ned på stan och tar en kaffe på mitt favoritfik.
Kanske jobbar hon den söta servitrisen.
Kanske pratar jag med henne.
Kanske vågar jag bjuda ut henne på en dejt om jag känner att jag vill det.
Kanske händer något helt annat som jag inte alls hade förutsett.
Kanske får jag svar på något av mailen jag skickat ikväll.
Dessa tankar fick mig att sitta med ett leende på läpparna på nattbussen på vägen hem.
Life is good!
