Är det verkligen värt det?

Jag försöker verkligen. Jag har inte lagt mig ned platt och gett upp. Försöker ta kontroll och fungera som människa trots alla slagen. Står med ryggen rak och viker mig inte för slagen. Men är det värt det?

Slagen blir inte över lag färre och smärtan är i princip konstant. När jag inte ser någon förändring eller minsta indikation på förändring så är det svårt att bibehålla motivationen. Utan motivation tappar man kraften.

Orken.

Jag frågar mig själv om det verkligen är värt allt det här? Vad får jag tillbaka? Får jag något tillbaka? Vad vill jag ha tillbaka?

Jag vill må bra och inte ha ont dagligen.

Livet verkar ha gett mig det livet kan ge mig och jag är ganska nöjd. Jag behöver inte något mer i alla fall inte till det smärtsamma priset jag betalar just nu. En investering utan avkastning. Jag har hört man skall undvika sådana.

Jag vill också be om ursäkt om jag fått någon att känna att jag varit besviken på deras handlingar. Självklart har alla rätt att göra vad de vill.

Vill också säga tack till alla raka och ärliga vänner som gör valet lättare.

Kommentarer
Postat av: Sillen

Snart kommer bättre dagar. För dom kan ju inte bara tagit slut. Nä nya dagar nya möjligheter.



Sillen

2010-02-13 @ 14:19:35
URL: http://stolligt.blogg.se/
Postat av: Peter

Var inte rädd för att skaffa dig en terapeut.

Man är inte knäpp för att man går i terapi, även om man tror det. Det har hjälpt mig skitmycket.

2010-02-13 @ 15:17:48
URL: http://www.petersaventyr.blogspot.com
Postat av: Jag och mina små

Peters förslag är bra. Skulle det passa för dig? En terapeut kan ge input i ditt liv från en annan vinkel eftersom han/hon inte är en del av dig och ditt liv.Erfarenhet från liknande situationer kommer också att finnas. Terapeuten kan hitta andra vägar, vägar som du inte tänkt på själv, för att komma vidare.



För mig var det ovärderligt att gå och prata. Det var ytterligare en ventil, förutom vänner, släktingar och bloggen jag skrev då (hojta till om du vill läsa om min skilsmässa så får du adressen).



Mitt i det jobbiga tycker jag mig ändå se en vilja att komma vidare. Och DET är att ha kommit en bra bit på vägen!



Linda



2010-02-14 @ 09:55:30
URL: http://www.jagochminasma.wordpress.com
Postat av: Benu

Linda: Viljan och motivationen går upp och ned skulle jag säga. Just nu är motivationen väldigt låg...



//Benu

2010-02-14 @ 13:10:39
URL: http://benu.blogg.se/
Postat av: Jag och mina små

Låt motivationen vara låg ett tag. Ibland behöver kroppen och själen stanna upp för att orka ta nästa steg. Tillåt dig själv att må dåligt.



Hur har du det med vänner/släkt runt dig? Finns det någon? Älta med dem om hur du mår. De pallar mer än man någonsin tror. Och finns det ingen runt dig så älta på bloggen (eller gör både och). Vi är en del som lyssnar här.



//Linda

2010-02-14 @ 21:03:07
URL: http://www.jagochminasma.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0