benu

Jag förstår att ni inte förstår mitt handlande de senaste dagarna och jag har inte riktigt förklarat varför. Ni har säkert upplevt mig som distanserad och avvisande. Det är svårt att förklara och tar mycket kraft att försöka. Först och främst vill jag ha sagt att jag inte alls är besviken på Er eller på något i Ert handlande. Ta till vara på den lycka ni upplever. För guds skull - gör det!

För mig är det väldigt svårt att vara mig själv och som jag skrivit om tidigare så vill jag undermedvetet hålla uppe en fasad. Jag gör det hela tiden i mitt yrke och större delen av tiden när jag umgås med andra. Det är med Ni som jag känner att jag kan vara mig själv. Mitt riktiga jag. Den man läser om här. Det är något som inte kommer av sig själv och det är en bra bit in i en vänskap som jag känner att jag verkligen kan släppa fasaden. Det tar tid. Det tar energi.

När Ni nu har äntligen hittat Någon förändras mitt förhållande till Er och jag faller tillbaka till "fasadbehovet" när Ni blivit två. För mig blir det inte lika kravlöst att umgås med er Båda. Detta är krav Jag ställer på mig själv och den här energisugande fasaden åker upp igen. Omedvetet.

Just nu har jag inte tillräckligt energi och kraft för att hålla upp den här fasaden så därför blir det så jobbigt att umgås med er Båda. Därför jag väljer att vara själv. Det är på det här sättet mindre jobbigt och energikrävande. Energin och kraften räcker inte ens till idag för att stifta nya bekantskaper även om jag gjort tafatta försök.

Fasaden är tung och jobbig att hålla upp men jag förmår mig helt enkelt inte att släppa den. Den är just nu utanför min kontroll.