benu -

Var finns han idag?

Jag hittade ett fotografi på mig själv från nyårsfesten 2009. Ser ut att vara så lycklig, glad och bekymmersfri. Var tog den killen vägen? Jämför med mig själv i spegeln. Sorglig, trött och olycklig. De tankar jag tänker idag var tankar jag aldrig kunnat föreställa mig då. Lika avlägset som min situation idag.

Samtidigt som jag så starkt önskar efter "mirakel" och att något positivt skall hända så i det tillstånd jag är idag skulle det nog ändå passera förbi. Det händer säkert små positiva saker hela tiden men jag ser det bara inte. Mitt sinne är så grumlat av mörkret att jag inte längre ser ljusstrimmorna som ändå finns där. All den här sorgen. Det stora sveket av min exfru och vän. Jag har inte bara förlorat en del av mitt hjärta utan även förlorat en del av mig själv och har blivit en så annorlunda person.

Det är inte jag. Inte alls den personen på fotografiet.

Var finns han idag?

För att hitta den här killen igen vet jag att jag behöver ta risker. Jag måste riskera att bli ledsen, riskera att bli besviken och riskera att bli sårad.

Det går att jämföra med att jag står på taket på ett högt hus och behöver bara ta mig över till andra sidan taket genom att gå balansgång på taknocken. Enda problemet är att jag är så sjukt höjdrädd och blotta tanken på att ge mig ut på nocken gör mig kallsvettig. Jag står därför kvar. Fegar ut. Vad ska jag dit på andra sidan att göra egentligen?

Jag är skiträdd.

2010-02-25 @ 01:09:16 Personligt Permalink

Kommentarer

Postat av: Peter

Du ska vänta. Jag har varit i den här skiten sen i juli men fortfarande har jag ingen som helst jävla aning om vem jag är och vem jag kommer att bli. Jag har börjat ta mått och steg för att inte försätta mig i situationer där jag är sårbar, eftersom jag inte har kraft att hantera de törnar det skulle kunna innebära.

Jag bidar min tid och hoppas känna mig starkare framåt våren - då har man ljuset som lite extra stöd. Och så är damerna sommarklädda. Bara en sån sak.

2010-02-25 @ 07:51:45
URL: http://www.petersaventyr.blogspot.com

Postat av: TyrAnnie

Han kommer tillbaka. kanske inte precis samma. men ändå. Plötsligt är han där. Små korta stunder först. När man cockas av en riktig gladkänsla i magen. Som kommer av sog själv. Och inte beror på någon annan. Så tar det sig. steg för steg. Omöjligt att tro ibland. Jag vet. Men man måste bara våga vara i skiten. För att långsamt kravla sig upp.

Uppmuntringskram!

2010-02-27 @ 10:15:46
URL: http://tyrannie.wordpress.com/

Trackback