Att bli av med beroendet
Då pratar jag inte om något drogrelaterat beroende utan beroendet av andra människor. Jag måste och vill bli av med känslomässiga beroendet till andra människor för verkligheten förändras hela tiden och plötsligt så försvinner personen ur ens liv på ett eller annat sätt. Jag vet att det är underbart att vara känslomässigt beroende av någon. Jag har fått uppleva det och jag har fått känna smärtan av att förlora det.
Det är inte värt det.
Verkligheten är föränderlig så det är lika bra att anpassa sig till det. En person som är en del av ditt liv just nu kan nästa dag försvinna ur ditt liv. Det är så det är. Personer går in och ur ens liv hela tiden. Lika bra att inte fästa sig för mycket med någon. Investera tid och energin på en själv istället. Det är ändå det enda som man garanterat har kvar.
Så länge jag känner beroendet och inte är helt oberoende så kommer jag känna mig ensam. Kan jag bli av med beroendet så är jag inte längre Ensam utan bara Själv.
Ensam är inte stark men Själv är stark.
Det är det jag VILL vara.
Kommentarer
Postat av: Jag och mina små
Jag tycker att det låter som om du stänger av. Stänger till. Jag förstår dig mer än väl. Ibland brottas jag med samma tankar som du; Är det värt att bli känslomässigt engagerad igen? Törs jag? Vad är alternativen?
Men att stänga av innebär också att man inte kan känna full lycka, full tillit,full kärlek. Är det värt det?
Postat av: Benu
Linda: som det ibland känns nu så känns det värt det. Jag vill kunna vara stark i mig själv och jag har redan haft allt det där. Full lycka, full tillit, full kärlek. Tyvärr tog det slut och det gör förjävligt ont.
//Benu
Trackback
