Fylla tomrummet
Nu när jag börjar komma över själva personen i förlusten och det svek man utsatts för så kan jag ändå inte hjälpa att känna mig väldigt ensam ibland. Det är verkligen ett stort tomrum som uppstår när man en gång vant sig att leva med en annan människa till att leva med bara sig själv.
Jag hade väl önskat att den här övergången hade varit lindrigare men när alternativen inte är så många så blir det lite för många ensamma kvällar och helger. Inser att det inte går att ha varje kväll uppbokad och att jag måste lära mig uppskatta ensamheten med mig själv. Det är bara inte så lätt.
Det är inte heller så lätt att bara öka alternativen och den umgängeskrets man har. En krets som jag varit dålig på att underhålla när jag levt i par. Ett misstag jag inte kommer att göra om nästa gång. Att nära sin hobby är naturligtvis bra men det är ändå rätt så ensamt.
Då jag inte alls är intresserad just nu av ett förhållande så är det ju inte aktuellt att dejta. Varken nätdejta eller på annat sätt (vilka det nu är?). Väldigt tillfälliga bekantskaper knutna på krogen är istället extremen åt andra hållet, där det nästan är ett villkor att det handlar om en högst tillfällig bekantskap och inte något mer.
Jag skulle vilja ha det där mitt emellan.
Kommentarer
Postat av: Sillen
Hmmm jag vet hur den ensamheten e. Jag blev inte sviken, men vi flyttade isär å den ensamheten som sedan flyttade in är inte rolig. Att sova ensam, vakna ensam. Att ensam äta middag å inte ha någon att prata med alls. Denna ensamhet är grym, så tacksam att jag ändå har barn och arbete som fyllde min tid. Å tiden som läker såren..
Tiden går å tider kommer
Kram Sillen
Trackback
