benu

I helgen hälsade jag på min syster och familj. Det kändes verkligen som att jag var på besök i familjelivet. En vardag så annorlunda min. När jag kom så blev jag välkomnad av hennes 6-åriga söta dotter som hade gjort ett armband och teckningar till mig. Samtidigt ville deras elvaåriga son hela tiden spela TV-spel med mig så min tid blev snabbt rätt så fullbokad. Deras hem och vardag känns verkligen som ett riktigt hem. Uppskattar att jag får tillfälle att besöka den världen för en stund. Sen har hon världens bästa ungar och jag är stolt över att få vara deras morbror.

Vi gick ut och åt på lördagen och jag fick träffa mina kusiner som jag inte sett på ett bra tag. Det var jättetrevligt och kul att träffa dem. Korta stunder kände jag mig ensam och lite utanför. Särskilt när det blev mest prat om barn och sånt där. Det blev en ganska tidig kväll då alla hade barnvakter att lösa av men jag var ändå nöjd med kvällen. Huvudsaken var ju att få träffa dem så då får man vara nöjd med den tid man får.

När jag satte mig i taxibilen i morse frågade taxichauffören om jag skulle bort. Jag fick tänka till en liten stund innan jag svarade för det kändes faktiskt snarare som att jag var på väg bort än hem. Hem är en fast punkt jag saknar och mitt hem känns mest temporärt just nu.

Något att längta till.

Fick i alla fall en glad överraskning idag när jag fick ett preliminärt ja till festen på lördag från en kompis som jag inte räknat med, och att han skulle ta med några kompisar till hans fru. Jag behöver verkligen få träffa lite nya människor. Dock tänker jag inte ta ut något i förskott. Det var bara ett preliminärt svar.