Saknar henne så
Just nu saknar jag Henne så fruktansvärt mycket. Att bara få se en liten skymt av Henne igen. Hennes vackra leende. Hennes vackra ansikte. Få höra Hennes underbara skratt igen. Höra Hennes röst. Känna Hennes ljuva doft. Känna Hennes kropp nära min. Hennes läppar mot mina.
Det får jag inte. Det är sanningen. Det är verkligheten.
Istället får Du uppleva hennes vackra leende, hennes vackra ansikte, höra hennes underbara röst, känna hennes ljuda doft, hennes kropp nära din. Hennes läppar mot Dina.
Det är vad Du får. Det är sanningen. Det är verkligheten.
Ibland känner jag hur jag skulle vilja göra Dig illa på något sätt. Ord eller handling spelar ingen roll. Vill bara att Du skall få lida på något sätt. Men samtidigt som jag tänker det så ser jag bilden framför mig hur Hon tröstar dig. Hur Hon håller om dig. Hur Hon stryker handen genom ditt hår. Vad som än händer så har ni varandra.
Ni har varandra. Det är sanningen. Det är verkligheten.
Jag vet att jag aldrig ägt Henne så att säga att Du tog henne från mig är fel av mig. Det ändrar ändå inte på faktumet att jag saknar Henne så innerligt just nu. Skulle Hon vilja ta mig tillbaka i sin famn så skulle jag inte tveka. Allt skulle vara förlåtet. Bara jag får vara med Henne.
Jag skulle ta Henne åter. Det är sanningen. Det är tyvärr inte verkligheten.
Och det gör ont.
Kommentarer
Postat av: Peter
:(
Postat av: Åsa
Inte verkligheten, men kärlek även när den är slut är vacker.
Det finns fler mjuka läppar och stora hjärtan att älska, men det tröstar föga att höra. Det hjälper först när man känner igen.
Trackback
