Snart 6 månader senare
Snart har det gått 6 månader sedan livet tog en högst oväntad vändning men såren känns fortfarande vidöppna. Tid är det enda som läker såren. Inte bara lite tid utan mycket tid verkar krävas. Det är som att fjällvandra på vintern. Bakom nästa platå följer en ny höjd och man inser att platån som man trodde var toppen bara var en synvilla.
Jag anstränger mig för att försöka vända de negativa tankarna och det filter jag ser världen genom men det är svårt. Riktigt svårt. Särskilt när ens självkänsla är lägre än lägst. Fick i uppgift av en av mina läsare att tänka på något bra och någonstans där jag vill vara. Så om jag fantiserade tänker jag mig följande:
Jag står i DJ-båset i slutet av en spelning på en klubb med mycket folk. Alla dansade och uppskattade musiken. Strax innan sista låten är slut kommer en snygg kvinna fram till mig. Då menar jag inte bara snygg utan Scarlett Johansson snygg. Hon berömmer mig för musiken under kvällen och lyssnar intressant när jag berättar om min tanke bakom låtvalen. Hennes blick visar ett stort ärligt intresse för mig och mitt utseende. Vi fortsätter prata över ett glas vin efter passet är slut. Vi skrattar och har roligt. Hon får mig att le. Får mig att känna glädje. Får mig att glömma allt tråkigt. Vi sitter i princip hela natten och bara pratar. Hon vill träffa mig igen.
Helt klart rent önsketänkande. Sannolikheten att detta skulle hända är nästintill obefintlig. Att jag har ett bekräftelsebehov just nu är ganska uppenbart. Mitt självförtroende fick en ordentlig törn efter att ha blivit utbytt och i princip "trampad" på. Jag verkligen saknar förmågan att kunna känna glädje.
Riktig glädje.
Kommentarer
Postat av: Mikael Jakobsson
Såg just ett Ted-talk om glädje, och hur knepig vår uppfattning om glädje är.
http://www.ted.com/talks/daniel_kahneman_the_riddle_of_experience_vs_memory.html
Postat av: Benu
Mikael: Tack, ska kolla in det där någon gång.
//Benu
Postat av: Blogger
Tiden kan i sig inte läka alla sår, det den gör är att sopa skiten under mattan, men vi bär fortfarande med oss den resten av livet, i vissa fall med ett gnag om tänk om, vad ifall osv. Det som måste till är en bearbetning utav förlusten, tillsammans med tid så kommer det att bli bra, kanske Tom bättre än vad det var innan.
Kolla in: www.sorg.se
finns här, ta hand om dig.
/blogger
Trackback
