Tomheten och ensamheten
Träffade några polare efter jobbet för lite After Work. Efter många om och men så hamnade vi till slut på Sky bar vid centralstationen. Vi kunde ha rekognoserat lite bättre då stället vi hade tänkt till var stängt. Det blev i alla fall bra och vi träffade några damer som vi pratade med samtidigt som vi åt lite barsnacks. När jag tänker efter har jag inte ätit någon riktig middag ikväll. Vi drog sedan vidare till Imperiet. Efter min senaste "fadäs" har jag hållit mig ifrån stället men jag tog mig till mods ikväll. När jag berättade om "fadäsen" så tyckte såklart mina kompisar att det fanns ännu ett skäl att gå dit.
Hon jobbade mycket riktigt fortfarande och så även ikväll. Vi utbytte några blickar och hälsade till varandra under kvällen men inte så mycket mer än det. Det kändes bra och jag vet inte vad jag egentligen skulle skämmas över. Det var överlag en väldigt trevlig kväll med bra umgänge. Trivs verkligen i det sällskapet.
Bakslaget kommer när man skall åka hem. Den "långa" resan hem och att komma hem till en tom lägenhet. En tom säng. Den påtagliga förändringen. Känner mig verkligen så ensam och det gör ont.
Så ensamt.
Det är skitjobbigt och jag gråter igen.
Kommentarer
Postat av: TyrAnnie
Känner igen mig. Ibland avstår jag från att gå ut bara för att slippa åka och komma hem. Det är då jag tänker att jag borde ta med mig barnen och flytta in till stan. Garanterat hade vissa grejer varit lättare. Och andra svårare kanske.
Postat av: JCMAS
Känner oxå igen det.. Blä. Det gäller när jag reser också. Fy fan för att komma hem till.. ingen. Som i ingen vuxen, ingen kärlek. Det är fint att komma hem till barnen.
Jag har många gånger faktiskt inte åkt hem, utan sovit hos nån kompis. Fast det funkar dåligt i längden.
Men...
Tiden hjälper lite, att ha så mysigt som möjligt hemma hjälper lite.
Det blir enklare. För varje gång.
Trackback
