Salta tårar
Salta tårar rinner nedför min kind.
Ögon röda av gråt gör mig blind.
Livet vänder mig ryggen åter och
jag vet inte längre varför jag gråter.
Dagarna går men sorgen består
De är få utan att det faller en tår.
Ingen glädje finns längre kvar.
Jag kämpar men får inget svar.
Det blir sällan som man vill
när man försöker ge manken till.
Ett tillstånd utan något slut
i väntan på att tiden rinner ut.
Är det jag känner fortfarande saknad
eller är det bara själen som är urlakad.
Drömmer mig bort till en värld där jag finns.
En värld jag fortfarande minns.
Jag är riktigt less på att gråta och sorgen som smyger sig på en när man sänker försvaret. Dagarna går utan mening eller mål. Hur länge är det tänkt att detta skall pågå?
Kommentarer
Trackback
