benu

Jag skrev i mitt förra inlägg hur jag kunde känna längtan till kärleken och att inte vara singel längre. Det brukar kännas i bröstet när jag tänker på det. Det gör faktiskt lite ont. Jag funderade nu på morgonen varför det egentligen gör ont. Det är inte längre saknad jag känner. Det är inte heller sorg. Jag tror anledningen till att det gör lite ont är att jag själv vet att jag inte är idag redo för det där. Jag känner längtan samtidigt som jag vet att jag själv inte ens är redo för det.

Den rätta känslan kommer att komma. Men den kommer när den kommer och jag tror inte nu är den tiden den kommer att komma. Helt enkelt.

Därför bestämde jag mig för att fortsätta det här sköna och enkla livet ett tag till. Ett liv där jag tar hand om mig själv främst. Den speciella att älska är jag själv. Det är inte fy skam det heller. Så med denna bakomliggande tanke så har jag bokat en vecka i New York i Augusti. Vill prova på det omtalade utelivet där och det gör man bäst som singel. Jag reser dit själv men har kollegor som bor där så jag tror det kommer att lösa sig. På något sätt gör det alltid det. Väldigt spontant handlat men det känns så rätt. Tryggt. Accepterat.