benu

Ikväll träffade jag min första "kärlek". Vi har känt varandra sedan tidig grundskola och vi var ihop i en vecka i femman. Något jag tror jag kommer ihåg mer detaljerat än vad hon gör. Vi har alltid varit vänner men det har blivit långt mellan gångerna som vi träffats och jag tror det var nu nästan 5 år sedan sist. Vilket är väldigt konstigt med tanke på att vi bor i samma stad. Det måste bli bättring på det.

En väldigt trevlig kväll med några öl, god middag och en stor portion skitsnack. Det är kul att fastän det är långt mellan gångerna så känns det som det var igår vi sågs senast. Avslappnat. Bekvämt.

Hon läser även denna blogg och sade något intressant. Att hon mellan raderna kunde känna igen den person jag innerst är. Kärnan i jag. Essensen. Den hon kommer ihåg. Det kanske är så att man egentligen inte förändras så mycket och vad som än händer utanför så finns det en inre kärna och karaktär som är intakt. Den jag har blivit nu har kanske egentligen alltid funnits inom mig och det är såna här yttre förändringar som tvingar en att ta fram ens fulla potential.

Oavsett så har jag utvecklats. På flera plan.